Åh herregud vilken bok! Och herregud vilket språk! Spruta-te-ur-näsborrarna-rolig, skratta-högt-i-min-ensamhet-rolig! Samtidigt bjuder den på Gardellska nivåer av Sverige-ångest och småstadsmörker och inte minst spänning och rafflande vändningar. Vår hjälte Dylan är kanske dålig på livet och en halvbra polis, men framförallt är hon gubbrolig så det förslår, särskilt när hon svär. De som kritiserar Dylans språkbruk är tydliga tråkmånsar, alla vet väl att ett färgsprakande ordförråd är ett tecken på intelligens? Som bonus får vi också tantgrannen Elsa som är så skön att Becks granne bleknar i jämförelse. Jag blev tagen med storm och buller och bång och längtar efter nästa bok!

Varför måste alla polisutredare vara trasiga försupna enstöringar?Blir oerhört trött på det!

Ännu en socialt störd kvinnlig polis, suck! tänkte jag. Så tjatigt. Men konstigt nog så tog sig denna bok sig in under skinnet, och jag konstaterar att jag trots allt gillade den. Dylan får gärna komma tillbaka!

En väldigt bra debut!

Riktigt bra! 👏👏👏

Helt ok men med lite felskrivningar ex”Lyfter lite på pappret och kikar in till det undre lagret innan han motstår frestelsen och säger, med munnen full av gräddnougat:Om man motstår ngt så äter man det väl inte? Då avstår man choklad. Hon och han blandas ihop. Helt plötsligt kommer det in en mening som bara ”hoppat” i texten utan mening alls. Handlingen ok. Behöver dock korr läsas lite bättre. Lite förvirrande med namnen i början då uppläsaren läser Hani som ” hunny”( älskling)

Detta handlar i mitt tycke mest om huvudkaraktärens tankar och kärleksliv. En huvudkaraktär som dessutom är en av de mest osympatiska jag stött på i de böcker jag läst, vilket är några tusen. Denna författare föll mig inte i smaken alls.

Alltför mycket skildring av huvudpersonens lesbiska förhållanden.Rörig framställning och för mycket svordomar

En ganska bra story men störd av poliskarakterens omogna beteende oversexuella språk.

En rolig tvist på deckargenren, som blandar humor med mörker på ett snyggt sätt. Jag både skrattade och fasades.Huvudkaraktären är en härlig parodi på den klassiska nersupna kriminalaren, som trots sina brister man inte kan låta bli att heja på, både i polisarbetet och privatlivet.Jag älskar småstadsmiljön där alla känner alla och alla har en åsikt om mordfallet. Mordfallet i sig är intressant, då offret är en person många tycker förtjänat sitt öde.Ser fram emot fler böcker om Dylan!