Fantastiskt intressant bok, där huvudpersonen som omväxling är sammansatt, inte god - inte ond utan som vi alla lite av båda...spänningarna mellan syskon som kan ligga o skava långt upp i åren. Fick mig att reflektera över mina relationer och mitt eget uppförande. Mycket bra skriven även om irritationen på huvudpersonen ibland blev väl stark😡🤪. Bra bok som engagerade,bra uppläsning!

En mycket bra bok. Synd att den inte var längre. Lo Kauppio är en av mina favorit uppläsare. 💕💕

Känner en stor ömhet och skärande sorg för den oerhört inkännande och ärliga gestaltningen av relationen mellan de två systrarna. Det är fantastiskt när människor skildras med så många bottnar och nyanser. Otroligt spännande och mycket igenkänning. Fantastisk uppläsning!

En mycket bra bok som handlar om hur det är att vara människa, och hur sorg och ilska kan ta sig underliga uttryck. Läs den!

Mänsklig, ärlig och känsloframkallande. Det bästa är hur ambivalensen i syskonrelationen beskrivs - en balansgång mellan bla kärlek och avundsjuka. Skickligt skrivet, speciellt när det kommer till alla råa tankegångar som är hårda men trovärdiga.

Sårig familjeberättelse om skeva relationer, mönster från barndomen och avundsjuka. Norsk stuga vid fjord under några sommardagar.

3,5 ⭐️ En kort och nästan febrig berättelse. Fast inte eldigt utan mer som stillsam vrede eller tjurighet. Handlar om avundsjuka, missunnsamhet, stolthet och familjebildning. Om att känna sig försummad och misslyckad och som att livet alltid går emot en. Jag är inte säker på om jag tycker om den här boken men den får mig iaf att känna saker för huvudpersonen, exempelvis sympati och irritation. Jag tycker ibland synd om henne på ett beskt sätt. Jag upplever henne som bitter, långsint, lömsk, illvillig, föraktfull och avstängd. Men i nästa stund sårbar och helt enkelt ensam. Andra ord som ploppade upp under läsningen: agg, destruktivitet, rivalitet, vemod, undertoner, inbillning och luftslott.

Språket är mycket behagligt och kusligt träffande. Lo både levererar och förmedlar som vanligt på bästa sätt med sin fantastiska röst

Och hur blev det? Gillar böcker med slut

Sällan har jag läst något så obehagligt! Vilken samling självupptagna, förkrympta människor. De blir karikatyrer av den moderna termen: passiv aggressiv! Att Ida skulle kunna fungera som arkitekt är inte troligt. Till det krävs en massa egenskaper som hon uppenbarligen saknar. Men författaren skriver bra, med ett hyfsat rikt språk