I egenskap av läsare fann jag berättelsen som behaglig vad anbelangar språket men när det kommer till själva handlingen så föreföll den som tämligen tröttsam. Det enda berättelsen väsentligen har att erbjuda är dess välformulerade meningar vilka ter sig som musik för den som uppskattar litteraturens värld. Den egna personen har tidigare haft uppfattningen om att Strindberg som författare är tämligen överskattad och dessvärre lyckas inte denna berättelse, trots sitt sublima språk, ändra denna uppfattning. Författaren är på intet sätt dålig ty han ligger bakom flertalet framstående verk som haft stor betydelse för den svenska litteraturhistorien. Emellertid anser jag att han helt enkelt inte är fullt så bra som han eljest framställs som. Liksom Strindberg är denna historia ingalunda dålig; att den kan beskrivas som händelsefattig beror på att den är utformad på det viset. I slutändan resulterade dock avsaknaden av konflikt att jag inte njöt av läsningen så mycket som jag hade önskat

Ordens musik!