Kan man skriva för mycket om andra världskriget? Tröttnar jag någonsin på att läsa om andra världskriget? Jag svarar nej på båda frågorna. Andra världskriget är en abnormitet, det är beviset för att vi människor inte alls blir mer och mer upplysta under seklernas gång. Vad skulle medeltidsmänniskorna sagt om förintelsen? I boken På liv och död i andra världskrigets skugga låter Kimselius sina protagonister Ramona och Theo färdas tillbaka till 1944. De hamnar i Dresden, i Tyskland, och får uppleva den judiska förföljelsen, de allierades bombningar och koncentrationslägrens fasor. Som alltid i Kimselius böcker blandas spänningen med upplysningar om vad som skedde under tiden i fråga, och jag hoppas som vanligt att historie- och samhällskunskapslärare utnyttjar de här böckerna i sin undervisning, det är ett fantastiskt sätt att lära sig på, och det är aldrig tråkigt! Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Om Kims böcker ändå funnits när jag var ett barn! Jag hade slukat alla!