Uppläsaren en katastrof!!!!

Fantastisk insiktsfull bok, med träffsäkra beskrivningar av tiden vi lever i, klassmarkörer, attityder. Men man måste lyssna på den noga. Många one-liners och roliga vändningar i språket och i tankarna. Bra och suggestivt uppläst av författaren

Välskrivet om ung kvinna utan existentiell förankring. Det är nog fler läsare som irriterar sig på henne än som känner med henne. Hon lever på sitt utseendekapital och på sitt kulturella kapital. Hon har en beroendepersnlighet och det är inte konstigt att hon utvecklar ett självskadebeteende mot slutet när hon möter kulturman. Men det är ju inte Elise som ska betygsättas utan boken och allt är skickligt gestaltat även om jag har svårt för den finkulurella name-droppingen. Detta och annat gör att boken ibland kan kännas lite ytlig. Men långtifrån ofta. Mina tankar gick till Hamsuns Svält som även om den till stora delar har andra teman ändå förmedlar en liknande febrighet och desperation hos huvudkaraktärerna. Många ser förstås paralleller till Hjalmar Söderberg. Hur som helst är denna bok en bra mycket intressantare kvinnoskildring än den i Lena Anderssons Utan personligt ansvar.

Ingen aning om hur boken är, den monotona uppläsningen gör att jag inte orkar lyssna mer än en timma

En ung deprimerad, ångestfylld människa, som fyller sin tillvaro med piller, alkohol, Tinder och som ständigt är uppkopplad till sociala medier. Utnyttjar andra människor och är otroligt egocentrisk. Monoton uppläsning. Nej, förstår inte alls alla positiva omdömen.

Klarade 10 minuter med denna irriterade uppläsare

Intressant att som äldre läsare ta del av denna ensamma, instängda ungdoms liv. På många sätt välfångat med beroendet av uppmärksamhet och kontakterna på sociala medier. Jag tycker att författare i allmänhet skall akta sig för att tro att de är bra uppläsare. De flesta med skådespelarutbildning är bättre. Just till denna bok tycker jag dock att författarens röst passar bra. Hillary

En riktig feel bad-bok.

Sorglig skildring av en ensam och otrygg människa som har svårt att ta del av gemenskapen i samhället och i relationer. Finns ju alltid antidepressiva och Tinder att ta till. Fb och Insta ständigt närvarande, en tärande ensamhet kvarstår. Kanske ett tidsdokument för vår tid.

Kändes mest som en väntan på att handlingen skulle komma igång, vilket den inte gjorde. Och tyvärr är författaren ingen bra inläsare.