App Store

Google Play

NO - Details page - Device banner - 894x1036

Astu tarinoiden maailmaan

Kuuntele missä ja milloin haluat

Ester Ringnér-Lundgren

"Och slanten, då?" sa tant Humlesurra vänligt.
"Oj, då" sa lilla Trulsa "den glömde jag. Jag har den i fickan."
Hon kände efter i båda fickorna. Men slanten fanns inte där.
"Oj, då" sa hon om igen "tänk, om jag har tappat den …"
Men så sken hon upp.
"Den ligger ju i korgen" sa hon.
"Som finns någonstans ute på ängen" sa tant Humlesurra och ruskade på huvudet "En sån liten slarva du är, Trulsa!"
"Ja, o, en sån slarva jag är" sa lilla Trulsa bekymrad.

Storyside

Trulsa och Pysseliten

Lilla Trulsa

Lilla Trulsa hade en hemlighet!
Hon höll på att göra en fin födelsedagspresent till sin mamma.
Det var bara en till, som visste om hemligheten. Det var Solkatt, den snälla, lustiga trollkatten, som lilla Trulsa hade träffat på ängen en solig morgon i maj.
Jo – en till! Rosa-Blomma, dockan, förstås!

Lilla Trulsas hemlighet

"Jo, men har man sett" sa farbror Lunker "ett enda frö ligger här på botten."
Han krafsade fram det ur ett hörn av asken. Det var ett vackert frö, långsmalt och randigt – man kunde gott förstå, att om man trädde upp en lång rad av sådana frön på en tråd, så kunde det bli ett mycket vackert halsband.
"Det här får du" sa farbror Lunker och räckte solros-fröet till lilla Trulsa.
"Ja, men det … " sa Trulsa besviket.
"… kan aldrig bli ett halsband, nej!" sa farbror Lunker. "Men det kan bli det som bättre är. Det som det är avsett till. En blomma! En stor vacker blomma!"

Lilla Trulsas namnsdag

Pelle Snigg var i alla fall på promenad. Det såg lilla Trulsa, så hon böjde sig fram och ropade ner till snigeln:
"Vart ska du gå, Pelle Snigg?"
Trulsa kände igen Pelle Snigg och visste vad han hette, för han brukade hålla till i hasselsnåret strax intill.
"Till min moster, sa Pelle Snigg. Hon har födelsedag i dag."

Lilla Trulsa och Pysse-liten

Trulsa skulle börja skolan. Inte i den riktiga, där man fick lära sig läsa och skriva och räkna – för det var Trulsa för liten för ännu – utan i lekskola! Men det var märkvärdigt nog!

Lilla Trulsa i leksolan

Hatten var alldeles för stor, förstås. Den sjönk ner över öronen på Trulsa. Man såg inte stort mer än hennes lilla trubbnos och glada mun. Hennes snälla bruna ögon bara glisade fram litet under brättet.
Trulsa drog fram en stol till spegeln och klättrade upp.
"Oj, vad jag är fin!" sa hon.

När lilla Trulsa klädde ut sig

Pysse-liten hade fått en kärra. En fin, röd kärra som skramlade precis lika mycket som en mycket större kärra brukar göra. Pysse-liten var mycket nöjd med den.

Pysse-litens vandring

Trollmor och trollfar var de första som kom fram till gläntan. Och stannade häpna … 
Den lilla granen hade fått guldpappersstjärna i toppen och på dess grenar brann nio ljus så stilla och vackert i vinterskymningen.
Trollmor och trollfar blev stående och bara såg …

Lilla Trulsas julgran

Över dörren stod det målat ”HEMMA”. Trulsa och Vippa hjälptes åt att stava ihop till det.
"Hemma, står det" sa Trulsa om igen.
Sedan såg hon sig omkring.
"Men vi är inte hemma" sa Pysseliten litet ängsligt.
"Nej, inte vi, inte" sa Trulsa. "Men vi vet ju var vi bor. Du ser ju gläntan, lilla Pysseliten. Och därborta är tant Troll-Sagas stuga. Men vem bor här?"

Pysseliten hittar en tråd

"Säg mig bara en sak" sa Solkatt "var tänker du leta efter solen?"
"Det vet jag inte än" sa Trulsa. "Jag tror att vi ser var hon gömt sig. Lite måste det väl lysa, där hon är."
Solkatt såg inte ut att tro mycket på det. Men han ville inte göra Trulsa ledsen. Därför teg han.