App Store

Google Play

NO - Details page - Device banner - 894x1036

Kos deg med ubegrenset tilgang til mer enn 600 000 titler.

Lytt og les ubegrenset

Anna-Lisa Almqvist

Det var inte mycket som fastnade i Annikas hjärna under dagens lektioner. Hon fick åtskilliga tillsägelser om att hon skulle följa med bättre. Ideligen tittade hon på klockan. Harry hade sagt upp sig men han kunde väl inte ha slutat omedelbart. Hon var inte lugn förrän hon kommit till stallet och verkligen sett att han var kvar. Nu visste hon att han stod helt på hästarnas sida. Stallet skulle inte bli vad det var utan Harry. Vem skulle sköta om Turk? Hon hade lagt märke till att han hade blodiga sår efter sporrar i båda sidorna. Hon blev upprörd då hon tänkte på morgonens händelser.

Storytel Publishing

Annika

En häst åt Annika

Just som applåderna brakade som värst och publiken väntade på att få se Annika på Turk en gång till rasade Belinda in i manegen. Bettina stod på hennes rygg och vinkade till publiken. Det blev nytt jubel. I vild fart red hon runt och utförde sitt voltigenummer. Starke, som alldeles kommit av sig, torkade svetten ur pannan och kom fram till Harry. - Den fördömda hästen, sade han och pekade på Turk. Han har förstört hela programmet! Det där han presterade kan väl knappast kallas för "enkel skol-ritt"! - Ändra namnet på numret bara, sade Harry. Kalla det för "Vilda västern" i stället. Numret gick ju hem! Publiken var ju med på noterna.

Fast i sadeln, Annika!

Visst var sommarön underbar. Båten, baden i det salta vattnet och de solstekta klipporna, friheten från skola och läxor. Men stallet och hästarna, som blivit medelpunkten i Annikas liv, var ju så långt borta. Turk fanns inte på ön. Ibland kunde hon vakna mitt i natten och känna en skrämmande ängslan. Hur gick det med Turk? Tänk om det hänt honom något. Kanske Harry hade sålt honom. Harry hade lovat att skriva ett kort någon gång, men det hade han förstås inte gjort. Annika hade skrivit det ena brevet efter det andra till »Harry, Ridhuset i Östervik». Men något svar kom aldrig. Hon räknade faktiskt dagarna tills de skulle få resa hem.

Ge dig inte, Annika!

"Det finns ingen på hela jorden som är som Harry!" Bettina tryckte sig mot Annika där de stod vid bommen till manegen och såg på Harry, som höll på att rida in den nya hästen. Annika höll uppriktigt med om det. Så stilig han var där han satt på hästryggen! Utan sadel med bara en enkel träns på den lilla svarta unghästen som ideligen försökte befria sig från sin ryttare med ett häftigt skutt rakt upp i luften.

Klart för tävling, Annika!

Ett stort vitt kuvert med jättestora bokstäver ramlade ner i Annikas brevlåda. Det var inte svårt att gissa vem det var som skrivit brevet. Det var avsänt från Paris. Annikas hjärta slog hårt när hon öppnade det. Här hade hon nu beviset i sin hand. Hastigt ögnade hon igenom de korta raderna. Hon drog en djup och lycklig suck. Ryttmästar Berthold skrev att hon var välkommen den tolfte juni till Rastholmen. Han skulle skicka en hästbuss och hämta Turk vid Österviks ridhus klockan elva på förmiddagen, och då skulle hon vara beredd att följa med. Brevet var kort och militäriskt. Inga onödiga upplysningar. Det lät snarare som en inkallelseorder än en inbjudan.

Strama tyglar, Annika!

Dagen för den efterlängtade resan var inne! Annika och Bettina hade förstås inte pratat om annat sedan det blev bestämt att Annika och Turk skulle få tävla i Oslo. Tänk att få vara med på en stor, riktig tävling i ett främmande land! Bettina kunde inte tro att det var sant. Inte förrän den stora blå hästbussen körde upp framför stallet i Östervik. Annika hade tagit träningen på djupt allvar. Det gällde ju nu att visa Harry att hon verkligen kunde motsvara hans förtroende. Harry skulle möta dem i Oslo. Han var ännu kvar som tränare hos Halvorsen.

Svåra hinder, Annika!

"Tror du att Turk är i form för att ställa upp i de internationella tävlingarna i Helsingfors?", skrev Harry. Något mera stod det inte. Inte ett ord om han tänkt sig att hon skulle rida Turk eller om han skulle göra det själv.

Var det meningen att hon skulle få följa med? Hennes hjärta klappade häftigt.

En seger åt Annika

Bettina strök Filur över halsen. - Du ska bli MIN häst. När jag letat reda på tjuven så får jag så mycket pengar att jag kan köpa dej, viskade hon. - Bettina ger sej nog inte förrän hon har fått fast tjuven och kammat hem hela belöningen, sa Annika och skrattade. Hon visste inte hur rätt hon hade...

Se framåt, Annika!

"Det gör ingenting att du är ful", sa Bettina. "Vi ska nog ta hand om dej. Åh, om du ändå kunde berätta allt för oss!" Ja, Skräcken var verkligen mager och eländig. Det syntes att han länge blivit vanvårdad. Men av vem? Det enda de visste var att han en dag kommit galopperande ut ur skogen och följt efter Annika och Turk till stallet.

Annika möter Skräcken

Där kom äntligen Blanka! Så vacker hon var - och snabb. Siv tyckte att hästen flög fram över hinderbanan. Men vad var det? Blanka ryggade vid vattengraven - hon kastade av sin ryttare! Det gick som ett sorl genom publiken. Utan att tveka rusade Siv ut på banan. Hon kastade sig upp på Blankas rygg och satte av som en pil. Blanka MÅSTE få vinna!