App Store

Google Play

{{seriesTitle}} - Bokserien

NO - Details page - Device banner - 894x1036

Kos deg med ubegrenset tilgang til mer enn 600 000 titler.

Lytt og les ubegrenset

Pia Hagmar

I flera år har jag längtat efter att få börja rida. Nej, längta är fel ord, det räcker inte till. Jag har drömt om det, fantiserat, tjatat, gråtit, vrålat och tjatat igen. Ingenting har hjälpt. Min mamma tycker inte att Björnerud är en riktig ridskola utan 'bara en vanlig gård med några gamla, utslitna travhästar', och därför får jag inte rida där. Punkt slut. Och någon annan ridskola finns inte i närheten. Jag har nästan givit upp mina övertalningsförsök. Det är ändå ingen idé. Nu har mamma dessutom bestämt att vi ska flytta. Jag vill inte, men det bryr hon sig inte om.

Storytel Publishing

Klara

Klaras dröm

Fortfarande vågar jag nästan inte tro att det är sant att jag är skötare åt Sigge. Jag som bara har ridit i ett halvår och fortfarande är en ynklig nybörjare som inte duger någonting till på hästryggen. Skötare brukar bara de som har hängt i stallet i evigheter bli. Näst efter att ha en egen häst är hästskötare det finaste man kan vara i ett stall. Ibland inbillar jag mig att Maggan,som är ridlärare,har upptäckt att jag är en ovanligt lovande ryttare. Men egentligen tror jag att Maggan lät mig bli skötare bara för att hon och mamma kommer så bra överens. Inte för att det spelar någon större roll. Huvudsaken är att jag får ta hand om Sigge nästan själv.

Charlotta Jonsson

Storyside

Klaras vintersorg

Innan rädslan hinner ta över helt trycker jag beslutsamt hälarna mot Stars sidor. Om jag ska dö ska jag åtminstone göra det med hedern i behåll. Jag är helt enkelt tvungen att visa pappa att Star är en bra häst. Grästuvorna virvlar förbi under oss. Varv efter varv flänger vi runt i hagen. Tyglarna flaxar och jag klamrar mig fast i manen. Pappa förstår inte vad som pågår. För honom är en bra häst en snabb häst och en bra ryttare är någon som kan sitta kvar i sadeln när det går fort. Vi visslar förbi grinden och där står pappa och gapar av förvåning medan mamma ser skräckslagen ut. - Vad duktig du är, Klara! ropar pappa förtjust och applåderar. - Vad tycker du om mitt hästköp nu då? frågar mamma och ser triumferande på honom. Klara-böckerna är en serie som handlar om hästtjejen Klara och hennes liv.

Klara Andersson, hästägare

Har du bestämt dig än? frågar Lisa. Jag försöker se helt oförstående ut, men tyvärr vet Lisa att jag bara försöker slingra mig. Om två månader är det hopp-och galopptävlingar på Karlsvedens travbana. Lisa vill att jag ska anmäla Star till galopptävlingen. Om jag kunde rida bättre och om Star var vältränad skulle jag kanske våga. Men jag är inte mycket mer än nybörjare och Star är bara en mager liten krake utan muskler. Det behövs ett under för att vi inte ska skämma ut oss. - Du har förresten inget val. Jag har redan anmält dig, säger Lisa och ler lömskt. Klara-böckerna är en serie som handlar om hästtjejen Klara och hennes liv.

Klara färdiga gå

Plötsligt är Lisa och jag mitt uppe i ett mycket större äventyr än vi vågat hoppas på. Vi dundrar fram i bredd på den smala skogsstigen. De torra granbarren virvlar runt hästhovarna och fartvinden piskar i mitt ansikte. Jag känner mig precis som en hjältinna på väg att rädda mänskligheten. Det enda som stör är känslan av att jag kommer att ramla av vilken sekund som helst. Hjältinnor ska inte ramla av, men jag är inte van vid att rida barbacka.

Klaras äventyrsritt

Star vägrar att gå in i transporten. Han frustar upprört och kastar med huvudet. Envist spjärnar han emot och de blankpolerade hovarna är som fastspikade i marken. Han vet mycket väl att det inte är farligt, men han har helt enkelt inte lust. - Om vi inte åker snart kommer vi för sent, säger mamma. Ända sedan pappa anmälde oss till ridlägret har jag räknat dagarna tills det ska börja. Två veckors intensiv träning för både Star och mig. Något bättre att ägna sommarlovet åt har jag svårt att tänka mig. Men mitt i all förväntan är jag nervös. Tänk om de andra på lägret kommer att skratta åt mig? Om de tycker att någon som rider så dåligt som jag inte borde få ha en egen häst? Och tänk om vi inte får in Star i transporten, hur ska jag då komma dit?

Klaras ridlägersommar

Ska vi rida tillsammans efter skolan, Klara? frågar Jonte. - Visst, svarar jag, lite lagom nonchalant. Men inne i mig sjunger det av glädje. Tänk, han vågade fråga det jag inte tordes. Jag som trodde att jag aldrig skulle träffa Jonte från ridlägret igen - och så börjar han i min klass. Och jag behöver verkligen en ny vän nu när Anna är så arg på mig för att hon inte får vara med på hoppträningen i ridhuset. Precis som om det är mitt fel att man måste ha en egen häst för att få delta.

Klara i Hallondalen

Utan att fråga anmäler Lisa både sig själv och mig till en terränghoppningstävling. - Du kan faktiskt inte tvinga mig, säger jag. Men vad hjälper det? Lisa är som hon är. Har hon bestämt sig för något blir det så också. Att jag är rädd och inte vill bryr hon sig inte ett dugg om. För att kunna tävla måste vi träna. Jonte och hans kaxige storebror Peter hjälper oss att bygga en hinderbana ute i skogen. I början går träningen bra, men sedan händer det hemska ...

Klaras egen seger

Hör du dåligt, eller? fräser Jonte. Ring inte hit hela tiden. Det är faktiskt rätt tröttsamt. Vad är det med Jonte? I vanliga fall när jag ringer brukar det vara svårt att få tyst på honom, men nu slänger han bara på luren. Inte vill han att vi ska rida ihop som vi brukar heller. Han måste vara arg på mig. Men varför? Jag har ju inte gjort honom nåt. Först är Klara bara förvånad och ledsen. Hon saknar Jonte så att det gör ont. Men dagarna går och till slut är hon mer irriterad än ledsen. Varför ska hon bry sig om honom när han inte bryr sig om henne? När Sandro frågar om de ska rida tillsammans svarar Klara ja. Varför inte, nu när Jonte inte ens vill prata med henne längre. Med serien om Klara (18 böcker) har Pia Hagmar bevisat sin livslånga kärlek till hästar och ridsporten på det mest förtroliga och ärliga sätt. Hon låter Klara själv berätta - med mycket värme och humor - om hemmavardagen, den första kärleken och nära vänskap, men också avundsjuka, uppbrott och svåra val.

Klara och Jonte

Vi bildar ett eget lag och sedan slår vi ridskolans så att det bara visslar om det, säger Lisa. Maggan ska minsann få se att hon tog ut fel lag. Lisas besvikelse över att inte bli uttagen till hopplaget är som bortblåst. - Jag vet inte om jag vill vara med, svarar jag. - Sluta mesa dig, Klara, fräser Lisa. Du har ju vågat ställa upp i hopptävlingar förr. Lisa fattar ingenting. Det är inte att ställa upp i hopptävlingen jag är rädd för, utan att vara med i samma lag som hon. Om jag misslyckas förstör jag för hela laget. Och gissa vem som blir rasande på mig då!

Klara för start

Hoppa ur släden, Klara! vrålar pappa. Men det är redan för sent. Star tar ett språng framåt och sätter av. Snön sprutar runt medarna. Bakom mig hör jag pappas upprörda rop och mamma som skriker. Ut på vägen far vi, släden kränger som en båt i full storm och jag klamrar mig fast. Star rusar fram mitt på vägen och tömmarna släpar utom räckhåll i snön. Jag har inte en chans att nå dem och nu börjar jag bli rädd på allvar. När som helst kan en bil dyka upp och vad som kan hända då vågar jag inte ens tänka på.

Klaras val

Sch! Hörs en röst. Du måste vara tyst. Jag ser mig förvirrat omkring. Över kanten till Miras box kikar mamma upp. Hennes hår är rufsigt och kinderna glöder. - Kom hit, Klara, viskar hon. Men smyg. Plötsligt förstår jag. Hjärtat rivstartar och slår med ens så hårt att det dunkar i hela kroppen. Jag vågar knappt andas. På darriga ben smyger jag fram till Miras box och kikar över kanten. Hur många gånger har jag inte drömt mardrömmar om Miras föl. Sett det ligga dött i halmen, litet och hjälplöst och bortom all räddning. Veterinären hade inte precis låtit hoppfull, men kanske, kanske finns det en chans...

Klara och fölet

Tjejen på den vita ponnyn ser på mig uppifrån och ner. Hennes ögon är kalla. - Vill du något? undrar jag otåligt. Tjejen småler nedlåtande. - Märker du inte att du är alldeles för stor för din häst? säger hon silkeslent. Dina ben hänger ju halvvägs ner till knäna på den. Det ser faktiskt inte klokt ut. Hon tvärvänder sin ponny och travar i väg. Men hennes ord finns kvar. De virvlar runt i mitt huvud och det känns som om jag ska kvävas. Hon kunde lika gärna ha sparkat mig i magen, så ont gör det. Jag börjar bli för stor för Star, jag vet det. Men hur ska jag kunna leva utan honom?

Louise Juliusson

Klara och Star

Jag har svårt att slita blicken från dataskärmen. Nu när jag granskar bilden närmare ser jag att hästen inte är så lik Star som jag först tyckte. Manen är tunnare, benen längre och magen är mycket större. - Jag vill inte pressa dig att köpa en ny häst, men om du har lust kan vi ju alltid åka och titta på den, säger mamma. Om den inte redan är såld, förstås. Vi får ringa och fråga. Det är underligt. För bara någon minut sedan var jag övertygad om att jag aldrig någonsin skulle vilja köpa en ny häst. Men efter att ha sett bilden på skärmen känns allt annorlunda. - Ring på en gång, säger jag. Skynda dig mamma!

Klaras nya häst

Sandro ser så sorgset på mig att det känns som om hjärtat ska brista. - Vad är det som har hänt? frågar jag. För det är någonting, eller hur? - Det kan jag inte tala om, svarar Sandro och ser ännu olyckligare ut. Jag har lovat. - Lovat vem? undrar jag. Men Sandro skakar på huvudet. - Fråga inte mer, ber han. Det blir bara värre då. Klara är lycklig över Indra, sin nya häst. Men Sandro har en hemlighet som vänder upp och ner på allting.

Klara och hemligheten

Bara en vecka kvar till sommarlovet, säger Lisa. Kan det vara bättre? - Bara en vecka kvar tills vi ska flyga till Island, svarar jag. Kan det vara mer nervöst? Men egentligen längtar jag efter att få resa bort. Anna är sur och konstig och Sandro är så ledsen. Jag behöver få tänka på något annat än problem. Visst kommer jag att sakna Indra, men i stället ska Lisa och jag få prova på att rida islandshästar.

Klara på Island

Midsommar ska vara somrig och romantisk, och det är närapå precis en sådan midsommarafton Klara får. Men så händer det något med hennes storasyster, Lisa, och kvällen tar plötsligt en snabb vändning …

Klara och midsommardrömmen

Hela sommaren har vi tränat hästarna för hopptävlingen i Nybro. Det här är vår chans att visa Anna och hennes hemska pappa hur fel de har. Indra kan visst hoppa och Olle är minst lika duktig som Annas ponny Daisy. - Det kommer att bli en spännande tävling, säger jag. - Spännande är bara förnamnet, svarar Lisa. Klara är 13 år och bor i Hallondalen. Hon älskar hästar och mest av allt Indra - hennes fina connemarasto. Äntligen är det dags för den stora hopptävlingen där Klara och Lisa ska bevisa vad de kan! Hämndens stund har kommit. Men ingenting blir som Klara och Lisa har tänkt. Med serien om Klara (18 böcker) gestaltar PIA HAGMAR sin livslånga kärlek till hästar och ridsporten på det mest förtroliga och ärliga sätt. Hon låter Klara själv berätta - med mycket värme och humor - om vardagen, den första kärleken och nära vänskap, men också avundsjuka, uppbrott och svåra val.

Klara för revansch

I flera år har Klara längtat efter att få börja rida. Längtat, fantiserat, tjatat, gråtit och tjatat igen. Men efter föräldrarnas skilsmässa flyttar Klara och hennes mamma till en gård, tio mil bort. Kanske drömmen om att få rida äntligen kan slå in?

Klara - Bokserien

Klara - Bokserien

Klara-bøkene i rekkefølge

Lytt og les ubegrenset