App Store

Google Play

Details page - Device banner - 894x1036

Entrez dans un monde infini d'histoires

Écouter et lire

J.F. Wren

I sin säng hemma i Bromma vaknade Agnes med ett ryck, något hade väckt henne. Försiktigt smög hon fram till fönstret och kikade ut bakom gardinen. Mörkret var kompakt. Något gult glimmade till bakom den lilla syrenbusken. Agnes blundade en kort stund och öppnade sedan ögonen igen. Skenet var borta.

I Nazarien gick den mörke despoten omkring i sitt svarta palats. Naz-Halham var ursinnig. Än en gång hade hans utsände misslyckats. Den här gången skulle han få sitt straff. Imorgon skulle Naz-Halham personligen skära ut hjärtat ur mannens bröst och offra det. 

Stenbrons Hemlighet är den första delen i serien Sägnen om Amornia. En spännande och fantasieggande berättelse om kungar, magiker, gudar och en helt vanlig flicka som får vara med om en resa som ingen annan.

Frans Liljenroth

Whip Media

Sägnen om Amornia

Stenbrons hemlighet

Agnes satt med tårarna rinnande nedför kinderna. Farmoderns blodiga huvud vilade i hennes knä. Hon hade lyckats stoppa blodflödet, men hon kunde knappt märka någon puls. Bredvid låg Knox, bror till Emiren av Thulisens framlidna hustru. Den gamle sjömannen var medvetslös, men andades med jämna tag.
Ett dovt rött ljus pulserade i den annars helt mörklagda kammaren. Ljusspelet växlade i styrka som om tingesten som utsöndrade det levde. Vid perioderna av blinkande kunde man skymta två konturlösa varelser vid dörren in till kammaren. De verkade vara oformliga och såg ut att vara täckta av veckogammal aska.
Den röda spiran är andra delen i Sägnen om Amornia. En spännande och fantasieggande berättelse om kungar, magiker, gudar och en helt vanlig flicka som får vara med om en resa som igen annan.

Den röda spiran

Med en känsla av déjà vu packade Agnes ner sina saker. Återigen skulle hon bo hos sin farmor i Hova.
Hon greppade den fullpackade väskan och började gå nedför trappan. Tankarna for genom hennes huvud. Det var som om något saknades, något hon borde komma ihåg. Något otäckt svart. Men hon kunde för sitt liv inte minnas vad.
Högst upp i tornet på den minsta av öarna som bildade Samloqerna satt mannen som höll vakt denna natt. Han spanade upp mot den stjärnklara himlen genom gluggen som var tornets enda fönster och där, där var något. En stor svart skugga gled förbi och skymde ljuset.Predikarenrös till. I nästa stund var han nära att falla ut ur tornet. Varelsen högt ovanför honom hade vridit sig så att han nu tydligtkunde se ett par enorma vingar. Ur näsborrarna välde sotsvart rök fram. 
Naz-Halham fick inte orden som sierskan förmedlat ur sitt sinne. ”Tiden är kommen då jag, Moros, ska resa mig, bryta mina bojor. Jag ålägger dig nu att alliera dig med folket från havet, deras ankomst till Amornia har varit förutsagd innan mina systrar och bröder satte dessa fängsel runt min person.

Silverdrakens återkomst

Längst ner i bergets hjärta brann en eld, en stor sjö av flytande sten som smält av hettan omgärdade den eviga lågan. Det var här som dolken smitts. Ett vapen så fruktat att det berättats historier om det i generation efter generation sedan dess. Berättelserna om dolken blev till myter och senare till legender. Långt, långt fram i tiden nedtecknades dess namn, den kallades demondolken.

Agnes vaknade av att något pressade mot hennes bröst. Det sista hon kom ihåg var ett enormt eldklot som kom emot henne. Med en viljeansträngning tvingade hon upp först det ena ögonlocket och sedan det andra. Allt var suddigt. Hon slöt ögonen igen och när hon öppnade dem klarnade blicken. Hon kunde se en kontur av något svart som rörde sig. Så, som genom ett trollslag, fick hon åter fokus. Med ett kraxande läte fick hon fram ”Misse.” 

Mildred rös till. Hon hörde Bogard ropa på dvärgarnas kung. Innan 
Rofoir hann svara kom ett vrål uppifrån. En enorm eldkvast sprutade 
ut ur käften på den svarta besten. Han dök ner mot Eracks skepp. 
Mildred såg en silverfärgad skepnad sätta kurs mot samma mål. 
Slaget om Amornia hade börjat.