”Hej mamma. Jag är inte död. Jag skrev ett brev till dig, som blev en hel bok.” Eriks föräldrar kommer med begravningsfika. Tårta, kaffe och en bukett rosor. De ska ta farväl av sin son. Han sitter där livs levande, men för dem är han snart borta för alltid. Han vädjar till dem, de vädjar till honom, men de kan inte nå varandra. Det finns ingen kompromiss i det här, Erik måste få leva. Då måste han då dö för dem. Erik Engelv dödförklarades av sin familj när han kom ut som homosexuell. För ett Jehovas vittne kommer Gud före allt, även familjeband. Så han dog – och föddes på nytt. ”Jag är inte död” är Eriks kärleksförklaring. I ett slags brev till sin mamma berättar han om allt hon missar. Det är också en vacker skildring av en trygg och lycklig uppväxt i ett litet jämtländskt samhälle, skriven med en unik inblick i Jehovas vittnen. En varm gemenskap som plötsligt byts mot ett iskallt utanförskap. Men Erik är inte död, han lever sitt liv.