App Store

Google Play

se-device-image-1200x1200

Tritt ein in eine Welt voller Geschichten

Hören und Lesen

Diane Alfredhsson

Carola Haglund

Isabella, sa Annelie och pekade. Är det där hästskon? 
Ridläraren nickade. 
- Ja. 
Annelie sträckte ut handen och vidrörde skon. Den kändes kall mot hennes fingertoppar, precis som vilken hästsko som helst. Hon visste inte riktigt vad hon hade väntat sig, men kanske att det skulle gå som en stöt genom kroppen eller någonting. 
- Det känns ingenting speciellt. 
- Det brukar det inte göra, sa Isabella. 
- Jag hoppas att det betyder att jag blir hästägare, sa Annelie. 
- Var försiktig med vad du önskar dig, sa Isabella med ett lyft ögonbryn. Du kanske får det. 
Annelie skrattade. Det var ju precis det hon hoppades!

Storytel Publishing

Stall Silverlyckan

Annelies önskedröm

Benita tvekade aldrig. Nog för att hon hade hört att både gott och ont hände dem som vågade lägga händerna på den legendariska hästskon: Somliga hade vunnit pengar. Andra hade vunnit tävlingar. Någon hade till och med funnit kärleken. 

Men ingenting av det där brydde hon sig om. Varma tårar rullade nerför hennes kinder. Ingenting betydde ett smack om inte Rufus blev frisk igen. 

Hon lade båda händerna över silverskon och tittade mot månen som lyste ner på Stall Silverlyckan. 

- Jag heter Benita Nilsson och jag önskar bara en enda sak, sa hon högt. Hjälp mig så att Rufus blir frisk igen! Snälla silversko …

Farväl, Rufus

Hästen ska bort från mina marker idag. Antingen hämtar ni honom eller så får veterinären ta ner honom. Jag struntar i vilket, sa Ragnarsson iskallt. 

Med det vände han på klacken och lämnade stallet. Men ute på den ödsliga stallplanen stannade han upp och sneglade sig omkring. Där över dörren satt silverskon och glittrade lockande. Det var ett perfekt tillfälle. Han tvekade bara en halv sekund. Det kunde väl inte skada om man försökte, eller hur? Ingen behövde få veta det. 

Han såg sig omkring än en gång, sedan drog han med fingertopparna över den iskalla hästskon …

Rädda Rackarns Fridolf!

Ingela vände sig om och såg på hästskon som satt inmurad i väggen ovanför stalldörren. Hur skulle hon ta sig upp så att hon nådde den? Hon kisade lite och kom plötsligt på vad de där timrade knutarna kunde vara bra till. De gick säkert att använda som stege. 

Hon började klättra, men när hon kommit så högt att hon nådde silverskon, blev hon plötsligt tveksam. Skulle man säga något? Vad var det de andra hade sagt? 

- Snälla Silversko, hjälp mig ..., började hon trevande. 

Det var det bästa hon kunde komma på. Om silverskon var så mäktig som alla tycktes tro borde den väl förstå att hon önskade sig en bästis, en vän som hon kunde dela allting med.

Vilsna vänner

Diane Karlstrom

Så du menar alltså att Monia inte vill låta Gnäggobert stanna på Silverlyckan? sa Martina. 

- Ja, suckade Gisela och sjönk ner i den rena halmen på golvet i Gnäggoberts box. Vad skulle hon göra? Tänk om hon inte ens fick behålla honom? 

- Du kanske skulle prova att ta i silverskon, sa Martina fundersamt och klappade Gnäggobert på mulen. 

Gisela tittade på Martina. Den gamla silverskon - det var klart att hon hade hört talas om den. Alla som varit på Stall Silverlyckan ett tag hade väl gjort det, men alla visste ju att det bara var påhitt. Eller?

Stallets busigaste häst

Martina cyklade så fort hon kunde. Vinden fick hennes ögon att tåras ännu mer. Vad hade hon gjort för att förtjäna detta? Hon hade ju bara ställt upp för Tanja och Komet och så blev det så här. Hur skulle hon orka gå tillbaka till stallet och se dem tillsammans? 

Det kunde inte vara långt kvar innan Tanja fick ta bort gipset, och då skulle hon kunna rida och ta hand om Komet alldeles själv. Kanske krävdes det att hon rörde vid silverskon i fullmånens sken - för sin egen skull den här gången …