App Store

Google Play

is Device Banner Block 894x1036

Stígðu inn í heim af óteljandi sögum

Hlustaðu og lestu

Lejon Media

Sveriges mest hyllade musikpodcast. Artister hälsar på hemma hos författaren och journalisten Fredrik Strage för att dricka kaffe och lyssna på musik. Den här podcasten ger dig omistliga låttips och oförglömliga anekdoter. Gör som First Aid Kit, Michael Stipe, Little Jinder, Howlin' Pelle, Slipknot, Suede, Father John Misty, Primal Scream, Turbonegro, Ghost och Lill-Babs... knacka på hemma hos Strage.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hemma hos Strage

Synthpionjärerna Karl Gasleben och Dan Söderqvist träffades på det frisinnade Experimentgymnasiet (där elever och lärare tillsammans bestämde läroplanen) i Göteborg i slutet av sextiotalet. De spelade i varsitt progressivt band innan de 1978 förenades i Cosmic Overdose och som första svenskar döpte sin musik till "elektropunk". Tre år senare fick de spela förband åt det nybildade New Order, vilket ledde till gig i England där konsertagenturen krävde att de skulle överge namnet Cosmic Overdose. "Alla trodde att vi var långhåriga hippies i träskor", minns Karl Gasleben. De bytte till Twice a Man och började samtidigt att sjunga på engelska. Hemma hos Strage pratar gruppen (som också inkluderar Jocke Söderqvist) om sitt nya album "The coloured breeze is a new dimension", om sitt intresse för naturen och kommunikationen mellan träd, om när Florian Schneider från Kraftwerk ville bjuda dem på frukost, om att nästan få skivkontrakt med de legendariska etiketterna Factory och Mute, om att programmera de första digitalsyntarna och om att fortfarande inte känna sig som ett synthband. De hinner också avfärda The Clash.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Twice a Man om träd, gräs & syntar

Niklas Strömstedt blev som 17-åring dj på Gröna Lunds ungdomsdiskotek. Han kånkade högtalare åt Bruce Springsteen på Konserthuset 1975 och fick så småningom jobb som pianist åt Ulf Lundell. I slutet av åttiotalet slog han igenom med balladen "Sista morgonen". Nu sammanfattar han sina första 46 år som artist med showen "Tyck OM mig". Hemma hos Strage pratar han bland annat om när han gick i terapi för sin självutplånande snällhet (och fick trösta psykologen som började gråta), om varför han kallar sig Poptönten i sociala medier, om när hans föräldrar fick äktenskaplig rådgivning av Ingmar Bergman, om när han som sjuåring bråkade med Astrid Lindgren och om årets smäktande duett "Långholmsgatan 2" som han sjunger med Johanna Frostling.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Niklas Strömstedt om snällhet

När Tomas Andersson Wij släppte sitt debutalbum 1998 tyckte Fredrik Strage att det var slöseri att en så duktig skribent skulle bli singer/songwriter. Så småningom började han ändå lyssna och nu hälsar Tomas på hemma hos Strage för att prata om sin uppväxt i Baptistkyrkan, om att klippa sig som Elvis i Fruängen centrum, om att vara så rädd för djävulen att han hoppade över "Highway to hell" när AC/DC låg på skivtallriken, om att göra mediekarriär i Stockholm på nittiotalet (med jobb på Z-TV, SvD City och Nöjesguiden), om att kämpa för skivkontrakt och få hjälp av Olle Ljungström, om att förena det sakrala med det hedonistiska och om när en av de första personer han intervjuat ringde redaktionen och sa: "Det här är Peter Stormare. Tomas Andersson är en död man."
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tomas Andersson Wij om Elvis, terapi och Satan

New York-bandet The Dictators hade samma manager och producent som Blue Öyster Cult och förutspåddes en lika lysande karriär när de gav ut sitt debutalbum 1975. Det gick sådär. Knappt någon köpte skivan, bandet gick ner sig i droger och The Dictators fick sparken från en turné med Kiss efter att frontfiguren Handsome Dick Manitoba härmat Paul Stanleys mellansnack. Men som tidiga punkpionjärer nådde The Dictators snart stor ryktbarhet. Genom åren har de hyllats av band som Turbonegro, Hellacopters och The Nomads. "We were the baddest motherfuckers in town, man", säger Handsome Dick Manitoba. "We were the coolest dudes. We put this record out, 'The Dictators go girl crazy' and guess what? Nobody bought it. But here's the good news: 50 years later we're still playing the same goddamned songs!" Hemma hos Strage pratar Handsome Dick Manitoba, som numera är soloartist, också om hur han brottades mot den legendariske rockjournalisten Lester Bangs ("I kicked his ass"), om hur jobbigt det var när brittiska punkare spottade på honom, om när Bruce Springsteen ropade "one-two-three-four" på en Dictators-skiva, om när han köpte en skinnjacka av Sid Vicious och om när han kickade heroin, blev nykter och lyckades driva en bar i 20 år utan att dricka alkohol.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Handsome Dick Manitoba om punk, spott & heroin

Sedan 2004 har John Engelbert och Ossi Bonde gjort bombastisk indierock med små medel (trummor, sång, gitarr) i duon Johnossi. Nu hälsar de på hemma hos Strage för att prata om när Ossi övervägde att stjäla James Browns cymbaler, om när Ad-Rock i Beastie Boys bar hans mössa, om när John spelade 160 gig som gitarrist åt Håkan Hellströn (som lånade riffet ur deras låt "Dead end" till "Det kommer aldrig va över för mig"), om sin överklassbakgrund (Ossi är greve), om att kämpa med låtskrivandet, om vilka effektpedaler som passar akustiska gitarrer, om när de åkte till Amazonas för att trippa på ayahuasca med schamaner och om senaste skivan "Forevers". De berättar också om när de hoppade av gymnasiet. "Jag skolkade hela tiden men berättade inte det för mina föräldrar", minns John. "Jag bodde inte hemma så de märkte ingenting. Jag köpte en studentmössa på H&M, gick dit på studentdagen och hade studentflak och hela skiten. Och jag hade så jävla dåligt samvete. Jag lurade ju mina föräldrar. Det var rätt hemskt. Jag söp ner mig som ett as och tänkte: 'Vilken värdelös människa jag är.' Sedan tog jag en skalpell och skar ut vita post it-rektanglar och satte för alla i:n där det stod IG i betyget. Sedan lade jag betyget i en färgkopiator så att alla IG:n blev G:n. Jag visade betyget när mina föräldrar hade druckit lite vin och var på bra humör. 'Just det, här är mitt betyg', sa jag. 'Nämen åh', sa de."
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johnossi om att trippa i Amazonas

För tio år sedan gick det stockholmska metalbandet Crucified Barbara in i väggen. Frontfiguren Mia Coldheart fick synrubbningar och domningar i händerna som gjorde att hon inte längre kunde spela gitarr. De var tvungna att lägga ner en framgångsrik karriär som gett dem fans över hela världen. Nyligen återförenades de för en spelning på Sweden Rock och nu hälsar Mia Coldheart och gitarristen Klara Force på hemma hos Strage! De pratar om hur det träffades på en fest i Jordbro i slutet av nittiotalet, döpte sitt band efter en uppblåsbar Barbara som de sett uppspikad på ett kors i Roskilde, slog igenom med albumet "In distorsion we trust" och tävlade i Melodifestivalen där de i andra chansen slogs ut av Pernilla Wahlgren. Nu försöker de ta hand om sig själva lite bättre. Det underlättas av att Klara är utbildad psykolog medan Mia blivit socionom, basisten Ida Evileye sjuksköterska och trummisen Nicki Wicked arbetsterapeut. "Vi skulle kunna starta en vårdavdelning", säger Klara.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Crucified Barbara om utbrändhet

De första svenskar som lyckades exportera garagerock – flera år innan Union Carbide, Hives och Hellacopters gjorde succé – var The Nomads. De träffades på Vasalundsskolan i Solna där Niklas "Nix" Vahlberg blev imponerad av Hans Östlund som var så cool att han redan spelade i ett band (Sewer Rats). Niklas var glad över att äntligen få en vän som gillade punk. När Ramones spelade på Jarlateatern 1977 hade han inte haft någon att gå med. Niklas snälla morfar skjutsade dit honom så att han i alla fall kunde stå utanför och beundra publiken. "Bara det var fascinerande", minns Niklas hemma hos Strage där han och Hans Östlund berättar om sina 44 slamriga år i The Nomads. De pratar bland annat om att sälja sin första singel på pubar i Solna, om att upptäcka sextiotalets underjordiska garagerock, om att få fans i England och Frankrike i mitten av åttiotalet, om att turnera med Ramones och Iggy Pop, om USA-satsningen 1994 (då de gjorde ett klubbgig i Seattle samma kväll som Nirvana fyllde en arena och alla stans coola rockband såg Nomads i stället), om att kompa den psykedeliske pionjären Roky Erikson, om nollnolltalets garagerockrevival och om att dödsstäda skivsamlingar.
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

The Nomads om garagerock

Avsnitt nummer 200 av "Hemma hos Strage" gästas av Desmond Child, den legendariske hitmakaren som bland annat skrivit Alice Coopers "Poison", Kiss "I was made for lovin' you", Chers "Just like Jesse James", Joan Jetts "I hate myself for loving you", Ricky Martins "Livin' la vida loca" och Bon Jovis alla slagdängor. Desmond berättar om sin kubanska mor och hennes glamourösa systrar som dejtade Fulgencio Batista och Fidel Castro, om att mobbas i skolan men räddas av Mickey Rourke, om att komma ut ur garderoben utan att någon bryr sig, om discons sista dagar, om att få sin bil demolerad av Meat Loaf, om att hånas av stjärnan som han gjort förmögen (Gene Simmons), om idolerna Laura Nyro och Barbra Streisand och om när Steven Tyler från Aerosmith såg en snygg tjej i en bar och upptäckte att det var Vince Neil från Mötley Crüe – vilket inspirerade hitten som Desmond skrev åt dem: "Dude looks like a lady".
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Desmond Child om discons sista dagar

Emrik Larsson växte upp i ett borgerligt hem i Mölndal. Hans föräldrar skickade honom som utbytesstudent till Rochester i början av åttiotalet med förhoppningen att han skulle bli företagsledare. När han kom hem hade han blonderat hår och ring i näsan. Det enda han ville var att skejta och lyssna på funk. Snart startade han och lillebror Torsten gruppen Stonefunkers som blev ökända som Sveriges röjigaste partyband. Tillsammans med sina vänner i Union Carbide Productions ingick de en pakt om "berusning till varje pris". Många i bandets närhet fick betala ett högt pris men Emrik lyckades bli nykter på nollnolltalet och inledde en solokarriär.

Hemma hos Strage pratar han bland annat om när han smugglade skateboards till Norge där rullbrädor var olagliga, om att fylla 60, om sin nya sommarlåt "Holiday", om att sjunga refrängen i den skabrösa Ro-Cee-klassikern "Gettin' all da babes", om den eviga kärleken till funken, om att hans blonderade dreads numera ingår i Mölndals stadsmuseums samlingar och om hur hans 14-åriga dotter nyligen fått honom att upptäcka death metal. Som en speciell bonus bjuder han på lite Cannibal Corpse-inspirerat growlande!

 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Emrik Larsson om funk

Sharon Van Etten växte upp i New Jersey och jobbade på McDonalds, International House of Pancakes, en pizzeria, en korvkiosk, ett donutcafé och ett skivbolag innan hon gav ut sitt första album 2009. Under tiotalet nådde hon en allt större publik med sin folkrockiga indie och i vintras kom sjunde albumet "Sharon Van Etten & The Attachment Theory", som också var en sorts debut för bandet med samma namn. Hemma hos Strage pratar Sharon Van Etten och basisten Devra Hoff om hur bandnamnet inspirerats av Sharons psykologistudier, om kärleken till Siouxsie & The Banshees och annan goth, om rädslan för att jamma, om vilka basfrekvenser som föredras av katter, om att turnera med och få goda råd av Nick Cave, om hur Devra växte upp i en South Park-liknande håla i Colorado (där gothtjejer räddade henne från att mobbas), om varför Sharon kallar sig Sharon Van Halen på Instagram och om hur det var att spela på The Roadhouse i den tredje säsongen av "Twin Peaks".
 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sharon Van Etten & The Attachment Theory om rädslan för att jamma

Sigrid Solbakk Raabe kommer från den norska fiskestaden Ålesund. Hon fick sitt genombrott med "Don't kill my vibe", en låt om att bli förminskad och klappad på huvudet av äldre musiker. Under de senaste åren har hon hyllats internationellt som en av de främsta "scandipop"-artisterna, en arvtagare till Robyn som Sigrid såg på ett café kvällen innan hon hälsade på Strage: "Jag blev så starstruck. Jag sa 'hey I'm a big fan, bye' och sen sprang jag därifrån." I podden pratar Sigrid bland annat om skriva stora refränger, om att bli "bergtatt" (trollbunden) av danska Mew, om att spela in Leonard Cohen-covern "Everybody knows" till filmen "Justice League" och om att dricka sprit i en buske för att röja järnet på en Avicii-konsert.

 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sigrid om stora refränger

Hlustaðu og lestu

Other podcasts you might like ...