Mario Vargas Llosa

Mario Vargas Llosa föddes 28 mars 1936 i Arequipa i södra Peru. Han växte upp i Cochabamba, Bolivia och i Piura, Peru, med sin mor och sina morföräldrar, eftersom föräldrarna separerat kort tid före hans födelse. Vid 10 års ålder fick Mario träffa sin far för första gången då familjen slog sig ner i huvudstaden Lima.

Efter en misslyckad tid som kadett vid Perus militära akademi Leoncio Prado , skildrad i den debutromanen Staden och hundarna (sv. övers Jan Sjögren, 1966), hoppade Vargas Llosa av den militära banan och inledde i stället studier i humaniora och juridik vid San Marcosuniversitetet.

Vid den här tiden gifte han sig som omyndig 18-åring med sin morbrors f.d. hustru, Julia Urquidi, som var tio år äldre än han själv. För att försörja sig och hustrun upprätthöll han en mängd olika ströjobb vilket skildras med en stor portion humor i romanen Tant Julia och författaren (sv. övers: Jens Nordenhök, 1981). 1958 avreste Vargas Llosa till Madrid på ett doktorandstipendium från Complutenseuniversitetet och han kom efter sin doktorsexamen att tillbringa stora delar av 60- och 70-talen i Europa, främst i Paris, London och Barcelona.

Vid mitten av 60-talet fick Vargas Llosa sitt stora internationella genombrott med den sinnrikt konstruerade romanen Det gröna huset (sv. övers. Jens Nordenhök, 1979) som belönades med Latinamerikas främsta litterära pris, Premio Rómulo Gallegos och översattes till en mängd språk. Vid den här tiden hade Mario gift om sig med Patricia Llosa, som han har tre barn med, Álvaro, Gonzalo och Morgana.

1976 blev Vargas Llosa ordförande i PEN och under hela 70-talet undervisade han vid en mängd olika universitet, främst i USA och Storbritannien men senare också i Spanien och Tyskland.

1983 utsågs Mario Vargas Llosa av den peruanska regeringen till ordförande för en kommission med uppgift att utreda morden på åtta journalister, vilka misstänktes ha fallit offer för gerillarörelsen Sendero Luminoso. Erfarenheterna från arbetet i kommissionen resulterade i romanerna Den sanna berättelsen om kamrat Mayta (sv.övers. Jens Nordenhök, 1987), Vem dödade Palomino Molero (sv. övers. Jens Nordenhök, 1989) och Döden i Anderna (sv. övers. Annika Ernstsson, 1998).

Efter det att Vargas Llosas entusiasm för den kubanska revolutionen svalnat i och med affären Padilla och att hans arbete i PEN kommit att omfatta kubanska politiska fångar blev han i mitten av 80-talet aktiv politiker och var med om att grunda rörelsen Movimiento de Libertad, som drev liberala idéer. I det peruanska presidentvalet 1990 ställde han upp för koalitionspartiet Frente Democrático (FREDEMO) mot Alberto Fujimori, som vann valet trots anklagelser om valfusk.

Sedan 1993 är Mario Vargas Llosa bosatt i Spanien med sin familj och har dubbla medborgarskap. Han har mottagit både Premio Planeta (1994), Premio Príncipe de Asturias (1986) och Premio Cervantes (1994), det senare Spaniens främsta litterära utmärkelse. 2010 tilldelades han Nobelpriset i litteratur.

Mario Vargas Llosa har främst gjort sig känd som romanförfattare men han har skrivit ett flertal novell- och berättelsesamlingar, intervju- och reportageböcker samt uppskattade essäsamlingar (bl.a. om Miguel de Cervantes, Gustave Flaubert och Victor Hugo). Han är också verksam som dramatiker och manusförfattare och en flitig medarbetare i den spanska dagstidningen El País.

Vargas Llosas romaner finns utgivna i dryga trettiotalet länder.

Norstedts

Bild: Cato Lein