En väldigt viktig, öppen, ärlig bok. Författaren Felicia och hennes syskon har vuxit upp i en fruktansvärd familjevärld, misär. En störd mamma som utnyttjat sin makt och gick över gränsen gång på gång...... Om man nu tycker att Anna W är en duktig författare och tycker om hennes ”barnuppfostran” i sitt författarskap så är det en sak, men sina egna barn styrde hon med järnhand. Hon frös ut dem, tog hem gubbar som utnyttjade barnen sexuellt, drack orimliga mängder alkohol (ofta ihop med andra som kom och gick i hemmet), hon var full i flera dagar, borta i flera dagar utan att barnen visste vart mamman var, yngre män och gubbar kom och gick, flyttade 19 gånger (någon borde ha reagerat), tvingade dem att äta bränd mat/fiskhuvud, de fick inte fråga/uttrycka sig som de ville, de skulle tiga, hon slog dem, hade orimligt höga krav tex städa hela hemmet år ut och år in. Socialen, skolan, andra människor i barnens omgivning skulle ha reagerat men ingen kanske vågade eftersom Anna W är en så högt hyllad författare, varför?? Uppenbarligen mådde hon psykiskt dåligt och redde inte ut sin situation. Jag tror hoppas att vi idag vet bättre och att vi förstår varför Felicia skrev denna bok om sitt eget liv, sina egna upplevelser. Vi måste få upp ögonen/hjälpa barn som bor med föräldrar m psykisk ohälsa. Reagera! Prata! Berätta! Hjälpa! Tack!

Glöm traditionellt upplägg för berättelse! Här är det bara att hänga med. Precis så hemskt är det att ha en narcissistisk förälder. Att ständigt bli styrd, kontrollerad, straffad fysiskt och psykiskt, ifrågasätt, förminskad, mobbad och osynliggjord. Detta pågår samtidigt som föräldern höjer sig själv och sin förträfflighet till skyarna, med stöd av sin omgivning och ja-sägare som av feghet inte säger ifrån. För ingen vill ju hamna i skottgluggen själv!En modig och utlämnande bok. Ja. Författarens sanning är fruktansvärd. Ingen ska behöva ha/få en sådan uppväxt. Någonsin. Hoppas alla som ser obekväma saker vågar göra en orosanmälan. Hellre en för mycket än en för lite, så kan vi rädda barn

Gripande bok. Den hoppande tidslinjen är verkligen målande. Just så här rör sig tankarna när man upplevt ett skitliv. Uppläsaren var som klippt och skuren

Någonstans i bakhuvudet känns jag vid liknande upplevelser som Felicia har varit med om. Det var inte lätt att vara barn på 60-70 talet alltid. Vi är nog fler som skulle må bättre av att skriva av oss. Tack och strongt gjort! :-)

Svår att lyssna på som ljudbok, med tanke på alla korta avsnitt och hoppande i tiden men samtidigt bra uppläst. Boken är intressant och berör, framförallt beror det på att hon skriver avskalat, ofta helt utan känslor, som en objektiv redogörelse om olika händelser. Det skapar många tankar och känslor i mig, får mig som läsare att känna istället för att bara läsa om hennes känslor. Dessutom är det komplicerat för barn med sina upplevelser medan de är barn, det är den enda värld de vet, de ser inte det vi som vuxna ser. Jag som en vuxen och utomstående betraktare ser hur fel allt är som Felicia och hennes syskon upplevde som barn och jag lider med dem.

Makalöst skrämmande och välskriven. Sorglig, med vrede utan nåd. Fantastisk.

Fantastiskt duktig uppläsare! Tyckte om de tvära kasten, minnesfragment, som format och deformerat författarens egna liv.

En sådan tragisk & genomgående kränkande barndom Felicia har upplevt. Boken kan nog göra sig bättre som läsning, då styckena är korta, tidshoppen många samt meningarna ibland extremt avhuggna. Jag tycker att texten ger en känsla av att vara skriven i affekt och jag tolkar det som att det är för att minnena - om än fragmentariska - fortfarande är så starka & smärtsamma. Tycka vad man vill om mor Wahlgren... Felicias egna upplevelse av sin uppväxt, är något som inget barn skulle behöva utsättas för! För min del så tyckte jag att lyssnandet gick bra och att Julia läste utomordentligt!

Bra bok, intressant att få en annan sida av Barnaboken. Helt underbar uppläsare!

Bra inläsare, men illa berättad bok. Stod knappt ut!