Må Åsa Waldau brinna i helvetet.

Mina tårar har runnit när jag har läst om hur livet verkligen var i Knutby. Josefine skriver utlämnande och ärligt om sin väg i, genom och ut ur sekten! Tack för din ärliga berättelse! Boken är värd att läsas även om den gör våldsamt ont!

Hur kan ett så stort antal vuxna människor vara så otroligt naiva och helt utan civilkurage? Att se folk bli mobbade och slagna utan att ingripa? Vilken gud tror man på när man accepterar en sjuk människas aggressioner?

En viktig bok. Åsa Waldau, numera Jakobsson, är en psykiskt sjuk psykopat som personifierar ondska. Nu lever hon tydligen i en lägenhet i Nora tillsammans med sin pappa. Numera har hon inga som passar upp på henne. Troligtvis får hon inget jobb eftersom nog ingen vill anställa henne. Rätt åt henne! All kärlek till dig Josefine och din fina familj.

Jossan, vilken modig och stark kvinna som väljer att berätta! Bra skriven och bra uppläst. Det blir så personligt och kommer så nära när hon läser själv. Jag blir djupt berörd. En enkel bok som bars berör det dom Josefin själv upplevt och inte så mkt om det som hände runt omkring. Heja Jossan och heja alla andra som kämpar med sig själva efter allt de varit med om i Knutby!

Innan man skriver något dräpande om hur dum Josefine måste vara eftersom hon hamnade i Knutby, tycker jag man bör begrunda att hon var 15 år när hon träffade Åsa. En så ung person befinner sig redan i ett underläge. Dessutom använde sig Åsa av religion som ett verktyg, vilket är väldigt kraftfullt; speciellt när det gäller en person som fått med sig tron på Gud med bröstmjölken. Angående uppläsaren, så är det ju Josefine själv som läser. Har man inte jobbat med det tidigare är det nog inte lätt att ha koll på knep såsom huvudord och frasering, det verkar vara en utmaning för alla som läser sina egna böcker här på Storytel - med all rätt. Jag tycker det tillför något att det är hon själv som läser, man får ha överseende med sånt som en oerfaren uppläsare omöjligt kan veta.

Viktigt att se hur en människa kan manipulera och hjärntvätta en hel församling. Ruskigt.

Josefin Frankner berättar, med en röst som stundtals brister av gråt, hur hon utnyttjats, plågats, förnedrats — och tvingats göra samma saker mot sin egen dotter. Det är naket, skakande, självutlämnande och brutalt — samt totalt obegripligt att sånt här förekommer i Sverige på 2000-talet. Ibland är det helt outhärdligt att höra, men ändå en så viktig berättelse. Rekommenderas varmt till alla som vill förstå mer om osunda rörelsers dynamik, maktmissbrukets psykologi, och ren och skär sadism.

Efter knappt 2 timmar ger jag upp. Boken är bra skriven o intressant men författarinläsningen är direkt plågsam. Väldigt jobbigt röstläge.

Så fruktansvärt. En bra beskrivning av hur människor bryts ner. Sakligt och bra skriven