Samson är en liten svart hund, en sådan där glad som hälsar på alla andra hundar, också de stora sura. Han är inte rädd av sig. Men en gång blev han det, fast det visste bara grannflickan Adina. Hon hade sett honom komma springande på gatan mitt i stan, vild av skräck!
Samsons matte hade ramlat ihop i tunnelbanan och burits bort av ambulansmännen. Hunden hade de inte brytt sig om i brådskan. Han sprang och sprang, ända tills han kom till den stora parken som han och matte brukade gå i. Där kände han igen sig och kröp utmattad in under en buske för att sova. Han var hungrig och törstig. Och ensam. Ingen ropade längre på honom. Han var inget annat än en liten svart hund i natten.
Hundar är speciella varelser. De litar på oss människor; att vi ska sköta om dem och ge dem mat och tak över huvudet. Och i gengäld är de oss trogna in i döden. Men vad händer om en hund skulle komma bort från sin matte eller husse? Det vill barnboksförfattaren Rose Lagercrantz undersöka i den här berättelsen. Ivrig och förundrad följer berättaren sin fyrfota hjälte hack i häl under hans försök att hitta tillbaka till matte ...
Efterhand utvecklas berättelsen till en oemotståndlig miniroman om att tappa bort sig, hålla ut och komma till rätta igen - genom att förlita sig på sin noskänsla. Här finns plats för stora känslor, spännande händelser och skiftande miljöer. Det är hjärtevarmt och inkännande, berättat på ett kristallklart och lättillgängligt språk.