Alice flyttar med sin familj till ett gammalt charmigt hus på landet. Eller som Alice själv säger: ett gammalt äckligt kråkslott som ligger alldeles för långt ifrån pojkvännen Leo och kompisarna i stan. Hur kan någon vilja bo här? När Alice satte på webbkameran var Leo redan där, i den lilla rutan. Hon blev alldeles varm när hon såg honom. Bilden var inte bra, men faktiskt lite bättre än sist. Hon lutade sig framåt, så att han skulle kunna se silverhjärtat ordentligt. Leo log. Fint! skrev han. Tack, skrev Alice. Har du klippt dig? Leo nickade. Bilden hackade och ryckte. Det blev inte som jag ville, skrev han. Men det är snyggt, svarade Alice. Leo gjorde en ful grimas. Sen tittade han in i kameran igen och såg plötsligt väldigt allvarlig ut. Vem är det där? skrev han. Alice fattade ingenting. Vem är vem? skrev hon. Tjejen, förstås! svarade Leo. Alice skrattade. Hon trodde Leo skojade. Ja, vem kan det vara? skrev hon. Jag tror hon heter ... vad var det nu igen ... Alice! Men Leo skrattade inte. Han skakade på huvudet och tittade intensivt in i kameran. Men inte på Alice, utan liksom bredvid. Jag menar hon bakom dig, skrev han.