Det var några dar efter skolavslutningen för året. Man åt middag hemma hos Bonnie. Bonnie tittade upp med en bit av en kåldolma på gaffeln och sa.
- Jag tänkte ta ett knäck.
- Vad då för knäck? sa hennes pappa som var kamrer i en bank och som siffermänniska hade vissa precisa regler när det gällde samvaron människor emellan. Han gillade till exempel inte riktigt när Bonnie dundrade på med sin bandspelare och svensktoppslåtar fyllde hela huset på ett öronbedövande sätt.
- Tja, sa Bonnie, ett spännande knäck alltså. Nånting med riv och sug i ... Jag tror jag skulle vilja vara på en tidning.
- Som vad?
- Som journalist förstås. Intervjua folk, göra kul och spännande reportage.

B. Wahlströms rödgröna ryggar har fyllt svenska barns bokhyllor sedan början av 1900-talet. Böckerna är dokument av sin tid och bör läsas som sådana. Vi har valt att inte omarbeta texterna och förlaget står inte bakom eventuella åsikter och uttryck som kan upplevas som stötande, då vi ser detta som ett digitalt tillgängliggörande av historiskt material.