'Mitt i Paris, inte långt från floden Seine, ligger avenue des Temps Perdus. Där, allra högst upp i ett vackert gammalt hus, bor Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite snurrigt. Det ser ut som om det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga i väg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band.'

En dag råkar nioåriga Isabella av misstag trycka på våning sex istället för fem när hon kliver in i hissen. Först när hon sätter nyckeln i låset märker hon att något inte är som det ska. Men då är det redan för sent.

Innan hon hinner blinka dras hon in i Mademoiselle Oiseaus lägenhet - en värld av fjädrar och fnurridurr, långa pärlhalsband och klacka-skor, egensinniga katter, nyfikna fåglar och sidenklänningar i överflöd. Men också en värld där en magisk panterknapp och hemliga rum lever ett alldeles eget liv bland Paris takåsar.

En fantastisk, härlig saga om vänskapen mellan en liten flicka och en tidlös dam, om livet och kärleken och drömmarna. Om det som är sant och det som är nästan-sant, och om allt det som nästan är för bra för att vara sant men likväl är sant ändå. Eller?