Hanne-Vibeke Holst nya roman har sin upptakt i fyrtiotalets Danmark och sin avslutning i 2000-talets Berlin. Det rör sig om en släktkrönika med en något oväntad öppning. Romanens huvudperson Helena är chef för Berlinoperan. Hon är skild från Martin och hon har en dotter, Sophie. När romanen börjar ska hon just tilldelas ett demokratipris. Hon har varit ansvarig för en Mozartuppsättning där regissören avslutat uppsättningen med att visa Muhammeds huvud, vid sidan av Jesus och Buddhas, uppsatt på en påle. Detta provocerande slut har väckt debatt i linje med den efter Muhammedbilderna och den har hon tagit på ett föredömligt vis, därför ska hon då föräras detta pris. Till prisceremonin har hon bjudit in Sophie, som hon har ett något ansträngt förhållande till, och dennes nye pojkvän som hon aldrig har träffat. När han dyker upp visar han sig vara muslim. Denna priskväll kommer att sluta med att Khalil, som pojkvännen heter, tar Helena och Sophie som gisslan på operan som straff för att Muhammed visats på detta förnedrande vis. Khalil låser in Sophie på toaletten och hotar med en bomb. Helena ska be om ursäkt men hon ska också berätta om sig själv. Varpå hela hennes familjs historia rullas upp parallellt. Denna parallellitet gör att vi som läsare på ett mycket effektivt sätt hela tiden ligger steget före Helena och vet mer om hennes familjebakgrund än hon själv gör.