Rebecka bor i London och lever ett kreativt liv med familj, vänner och en frilanstillvaro som ger henne obegränsade möjligheter att dricka. Kanske på det sätt som hon egentli­gen alltid har velat?

Kvällen innan hon ska fylla fyrtio går hon gatan fram när hon upptäcker en grupp människor hon älskar komma mot henne. Hennes första tanke är: ”Fan, de har kommit för att lägga in mig på rehab.” Men det är en överraskningsfest. Lättad blir Rebecka full igen, som vanligt.

Några veckor senare sitter hon i en källare under en kyrka och säger för första gången: ”Jag heter Rebecka och jag är alkoholist.”

Med smärtsam uppriktighet och drastisk humor berättar Rebecka Åhlund om att vara mamma, partner, yrkesmän­niska, dotter, syster – och alkoholist. Om ångesten, skam­men och skulden. Men också om det livsbejakande i att sluta bedöva sig och våga möta tillvaron som den är.

Det här är en berättelse om en människas kamp för att bli frisk, men också en skoningslös betraktelse av en kultur marinerad i alkohol. Den blir en appell för ärlighet kring hur vi dricker och modet att våga vara en hel människa.