Söndag eftermiddag den 10 augusti 1628. Vid den här tiden är Stockholm en oansenlig kåkstad med blott 10 000 invånare. Smuts och fattigdom präglar livet i huvudstaden, men det skepp som lämnar kajplatsen nedanför slottet Tre Kronor är storslaget och de hissade seglen lyser i blått, rött och guld.

69 meter från för till akter. 52 meter från köl till masttopp. Mer än 5000 målade och förgyllda träskulpturer. Dubbla kanondäck med 64 kanoner gjutna i brons. Det är den svenska krigsflottans kronjuvel, regalskeppet Vasa, som stävar ut mot skärgården och det öppna havet, men i höjd med Beckholmen börjar skeppet rulla trots att vinden är svag. Skeppet reser sig, men strax rullar Vasa igen och börjar ta in vatten genom de nedre kanonportarna. Hon lägger sig på sidan och sjunker snabbt till botten.

Gunnar Wall berättar den fängslande historien om regalskeppet Vasas förlisning, hur det gick till när vraket påträffades och när det bärgades 333 år efter att det sjönk till botten.