Amara har alltid varit rädd för vatten. Hon kan inte förklara varför, men det känns som om det lever. Som om havet har en vilja och en kraft. Det känns som om själva vattnet vill ha henne. Och en dag, vid dammen, känner hon hur vattnet börjar krypa uppför hennes ben …

Berättelsen är tidigare utgiven som "Vatten".