Intressant att få ett annat perspektiv på en intensiv period. Tycker dock att analyserna ofta haltar och att lojaliteten mot vännerna känns nästan pubertal och gör det omöjligt för Åsa att se Metoo som något annat än en attack mot de oskyldiga män som hon umgås med. Önskar att hon kunde beskriva helheten och motsägelserna i feminismen med samma nyanser som hon gör när hon talar om klassamhället.

Åsa borde kanske fundera på hennes världsbild. Likställer sexuella trakasserier av män och kvinnor vilket är orimligt, primärt av två anledningar. 1, Män har maktpositioner i större utsträckning än kvinnor och kan därmed utnyttja makten på ett mer omfattande sätt. 2, Män har en annan fysisk styrka än kvinnor. Som jag såg i en annan kommentar här, den här boken är full av kvinnohat.

Så mycket kvinnohat på femton timmar trodde jag inte ens var möjlig.

En författande köns- och klassförrädare som är totalegoist. Noterar här att de som gillar boken främst är män. Gissa varför. De tycker sig få medhåll i kritik mot Meeto. ”Inte alla män”, som de brukar säga …

Självömkan, noll empati, bara me, me, me

Generöst att dela erfarenheter som ofta inte är smickrande. Håller ofta inte alls med Åsa men hon är intressant och får mig att tänka.

Mkt bra. Linderborg har modet att säga att det finns grå nyanser av det mesta och att allt inte är svart/vitt, gott/ont och att vi tyvärr vill förenkla med vi/dom.

Namedroppande och borgerligt vardagsliv blandas med #metoo betraktelser och de analytiska begränsningar som ett försvarstal utan personligt ansvar gärna resulterar i.

Dyra restauranger, svindyra kläder och hur många vänner som helst. Ändå är hon ensam och mår så dåligt. Nej tack! Är det den nya tidens vänster och sossefolk som lever på det viset så betackar jag mig.

Motsägelsefull och utlämnande roman. Som livet ofta är. Bra inläsning av författaren själv.