Alex Schulmans bok Överlevarna är hans hittills bästa. Språket och berättartekniken målar upp en bild för läsaren som gör att man befinner sig i samma rum som de olika förloppen. Förlopp som i slutet knyts samman till ett lika delar överraskande som sorgligt slut. Jag har lyssnat klart. Nu ska jag lyssna igen. Du kommer snart förstå varför.

Än en gång har han gjort det. Skrivit ett relationsdrama som kittlar, för läsaren vet inte hur mycket som är sanning om syskonen eller fiktivt. När boken är slut känner jag att jag har hjärtklappning och tänker att jag måste läsa den en gång till. Ibland känns texten genial och någon gång som den är skruvad ett varv extra för att Schulman vill prova det sättet att skriva. Men han gör det otroligt bra. Läs den!

Så tråkig ... Alex är inte heller någon bra uppläsare . Så tyvärr inget att rekommendera .

Fantastisk bok!

Älskar Alex som uppläsare, det blir så berörande. Hans förmåga att se och upptäcka detaljer och känna av. En varm och beskrivande berättelse. Sorglig, glad, vacker, ful, varm , kall... Många känslor finns i boken.

Alex måste skriva en del till. Hur gick det sedan? Måste bara få veta. Orden hänger sig kvar, känslan, torpet, mamman. ❤️

Uppbruten och sammanvävd, verklig och overklig, lycklig och tragisk - ger viss ångest.

Mästerverk helt enkelt. Alex Schulman, fantastisk historieberättare. Rätt och slätt.

Suck

Jag älskar hur Alex skriver, hur han beskriver miljöer, hans röst, allting. Jag älskade hans självupplevda böcker. Detta var inte en dålig bok, bara annorlunda. Schulman är en briljant författare.