Vackert men lite svårtillgängligt, känner att den många gånger flyger över huvudet på mig. Jag tycker det är väldigt skickligt att kunna dikta på rim utan att det blir plojigt, och ännu mer imponerande att kunna översätta andras poesi och få till det på rim, vilket Boye gör i slutet på denna diktsamling. Men kanske att jag ibland går lite vilse i rytmen och rimmen och har lite svårt att ta till mig vad orden faktiskt betyder. Natur, vinter, relationer, vemod och tro är teman som berörs och även ett slags självutplånande, som att berättarjaget gör vad som helst för sin kärleks skull även om den bemöts kallt och avstängt. ”Jag vill gärna stå på gatan här och frysaför att se två fönster på en gavel lysa.Den som bor där inne är mig mycket kär.Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.Jag vill gå till hörnet, jag vill långsamt vända,så att jag får se dig skymta fram kanhända.Att du är så nära... Varför står jag här?Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.”