Den här brevboken har en tyngd och klokhet jag inte vill vara utan. Likaså gäller brevboken mellan J. M. Coetzee och P. Auster. A. Schulman är i jämförelse ”djupt” förljugen i sin egen framställan. Men för denna fina, smärtsamma och rannsakande bok mellan son och far känner jag en slags affinitet, där jag vill rikta ett särskilt tack till Rafael. Jag hoppas kunna få läsa mer av Rafael frammöver. Vilken stark bok!

Ointressant...

Gubbigt mellan varven. En ohyvlad frispråkighet som kanske räknas som intellektuell men som i längden, inte minst gällande kvinnor, känns tröttsam. Intressant. Särskilt att också höra sonens beskrivningar och frågor, också sett i ljuset av Otto Gabrielssons Vildhavre. Läs-/hörvärd!

Jag kan varmt rekommendera otto gabrielssons bok om sin far, jörn donner, den är mindre tillrättalagd.

Intressant och tankeväckande.

Mycket tankvärd och intressant

Berör på djupet emotionellt.. intressant och upplevs som ärlig..,