Anders
5 sep. 2022
En ren katastrof! Utan någon kronologisk innebörd: Att Hanna Hjerta, alias June, bara är en bokkaraktär är jag glad över. Jag tror inte hon skulle klara sig i fem minuter i skarpt läge. För sakens skull så låtsas vi att hon fått en skallskada sedan förra boken, men fick vara kvar som operatör. Karaktärens ”tankemonologer” var i stort sett outhärdliga. Så hon tänkte på sex, blev de totalt outhärdliga. Nej, jag är inte pryd , men sättet som hennes längtan efter ”one night stands” beskrivs, får mig att rodna. För att det är så patetiskt skrivet. Hanna Hjerta ägnade halva boken åt att tänka på hur hon skulle gå, stå, slåss, knivskära, skjuta, springa, hoppa, etc. Då uppläsaren anser att viskning är det bästa sättet att förmedla hennes tankar på, så blev boken ännu sämre. Sedan är ju denna kroppsfixering helt absurd. Beskrivning av muskler ned på cellnivå är föga intressant. Det känns som om Wilderäng lagt ut författandet på entreprenad. Bättre lycka nästa gång!