En ren katastrof! Utan någon kronologisk innebörd: Att Hanna Hjerta, alias June, bara är en bokkaraktär är jag glad över. Jag tror inte hon skulle klara sig i fem minuter i skarpt läge. För sakens skull så låtsas vi att hon fått en skallskada sedan förra boken, men fick vara kvar som operatör. Karaktärens ”tankemonologer” var i stort sett outhärdliga. Så hon tänkte på sex, blev de totalt outhärdliga. Nej, jag är inte pryd , men sättet som hennes längtan efter ”one night stands” beskrivs, får mig att rodna. För att det är så patetiskt skrivet. Hanna Hjerta ägnade halva boken åt att tänka på hur hon skulle gå, stå, slåss, knivskära, skjuta, springa, hoppa, etc. Då uppläsaren anser att viskning är det bästa sättet att förmedla hennes tankar på, så blev boken ännu sämre. Sedan är ju denna kroppsfixering helt absurd. Beskrivning av muskler ned på cellnivå är föga intressant. Det känns som om Wilderäng lagt ut författandet på entreprenad. Bättre lycka nästa gång!

Oj vilken besvikelse, tidigare böcker har varit så bra men den här var kass. Löjlig gestaltning av huvudpersonen som beter sig som en nybörjare och inte som en operatör.

Stod ut i 15 minuter. Uppläsaren dödade boken fullständigt.

Jobbigt att lyssna när uppläsaren varierar volymen. Tråkig och seg bok.

Fruktansvärt irriterande när uppläsaren ska viska en del. Dum idé i en ljudbok när man inte hör vad dem säger då, volymen behöver anpassas.

När det viskas måste jag höja volymen. Jag lyssnar i bil. Lägg ljuden på samma nivå. Väldigt irriterande.

Spännande och otäck men inte Wilderängs bästa. Uppläsaren gör boken platt och ointressant. Boken får tre stjärnor och uppläsaren två.

Flera logiska luckor och att ha de olika karaktärernas tankar med funkar inte.

Från att skriva mästerverk till att skriva denna.. Obegripligt. Känns overkligt att boken är signerad Wilderäng.

Känns galet nära verkligheten! Jag vill ha en vän som Hanna Hjerta.