Bra

En bok med analytisk stringens och beaktande av de historiska föreliggande omständigheterna vid dåtiden.En mycket bra biografi om folkhemmets Arkitekt.

Emellanåt kan det upplevas som om författaren drar väl långtgående växlar på empirin. Jämförelsen mellan Olof Palme och kaiser Wilhelm II är ett exempel

Läs något annat om Per Albin Hansson. Ekdal är en total nolla när det gäller att analysera arbetarrörelsen och dess bevekelsegrunder och därmed också Hansson och hans drivkrafter. Ekdal klarar inte att hålla två motstridiga tankar i huvudet samtidigt, vilket var en av Hanssons största talanger. Ekdals analyser blir därefter. Kunskaperna om samlingsregeringens politik och dynamik är under all kritik, liksom läget i Europa under mellankrigstiden. Han undrar till exempel (med hjälp av en annan aningslös klantskalle, Maciej Zaremba) varför Socialdemokraterna var mindre öppna för Europa 1935 än 1930. Med tanke på att Tyskland under de fem år som gått hade blivit en nazistisk diktatur och det fascistiska Italien angrep Abessinien med NF:s totala sammanbrott som följd så hade det varit underligare om S hyllat europeisk samverkan år 1935.Det finns högvis med liknande hjärnfjärtar i den här miserabla boken. Hoppa vidare till något annat, är mitt råd.

Man kan inte annat än beklaga att inte Anders Isakssons P-A biografi inte är inläst och tillgänglig som ljudbok...

Jag upplever boken som en viktig men inte den bästa delen i serien. Det känns inte som att det går att greppa PAH även om författaren säger sig vilja gå bortom idolenbilden.

Det är en oerhört viktig biografi, detta. PAH var navet i alla de förändringar som ledde fram till efterkrigstidens Sverige och i allt väsentligt det politiska landskap som bestått till idag. Ännu intressantare blir den med tanke på att SD nu vill inta rollen som det parti som återupplivar Folkhemmet, och man kan ana en hel del sökande efter paralleller mellan PAH och Jimmie Åkesson. Som historielektion uppskattar jag boken utifrån en någorlunda balanserad bild av objektet, då det förstås är begripligt att PAH blivit höjd till skyarna utan begränsningar av sitt eget parti som också format myten, men avgjort ohälsosamt för förståelsen av historien. Tyvärr lyckas även denna biograf tala om PAH som samförståndspolitiker utan att nyansera bilden genom de han samverkade med. Jämför jag denna biografi med den om Branting kan jag konstatera att denna ger mindre konkret kunskap. Penseln är bredare och respekten/fruktan/känsligheten för Arbetarrörelsens historieskrivning något för stor. Dess objektivitet har aldrig varit mycket att hurra för, och tyvärr har Olof Palme inte heller fått en någorlunda korrekt biografi skriven ännu. Man får konstatera att det inte är i historiens intresse att döda politikers ande utgör räntabelt kapital i den nutida politiken, allra minst när flera ideologier försöker berika sig på dem. I övrigt är boken lätt att ta till sig, redig och enkel, även om det bitvis känns som att det fattas väsentligheter. En timme längre och fler talande detaljer hade gjort den gott, oavsett min tidigare kritik. Inläsningen är, liksom gäller hela serien, föredömlig. Rekommenderar definitivt denna bok, oaktat min kritik. För den som helt saknar kunskap om PAH är den inte oäven som första ingång, den ger en inte helt skarp men dock bild av en av landets absolut viktigaste ledare genom alla tider.