App Store

Google Play

SE - Details page - Device banner - 894x1036

Kliv in i en oändlig värld av stories

Lyssna när som helst, var som helst

Överlevarna - röster från Förintelsen

Producent: Bernt Hermele, https://bernthermele.se
Boken "Överlevarna - röster från Förintelsen" (Ordfront, 2019). https://www.adlibris.com/se/bok/overlevarna-9789177750529

Podden har finansieras av bl. a. Statens Kulturråd, Palmefonden, Helge Ax:son Johnson Stiftelse, Annika och Gabriel Urwitz´Stiftelse och bokförlagen Lind & Co och Ordfront.

Överlevarna

”På grund av undernäring och sjukdom hade jag inte vuxit på tre år. Från det jag var nio år till det jag var tolv gick jag i samma skor.” Foto: Cato Lein. Inspelat 6 september 2017.

Avsnitt 20: Hania Rosenberg

- Polska pojkar brukade bussa hundar på oss. Min bror lärde mig en ramsa på jiddish som skulle skydda mig mot hundarna. Jag skulle inte springa, utan stanna, titta hunden i ögonen och säga: 
“Hint, hint, hint, di bist Aisefs kind. 
Az di (v)est mich unbasn, 
(v)et kimen der malchej muves, in dich tserasn."
(Hund hund hund, du är Esaus barn
Om du skadar mig 
så kommer dödsängeln att riva dig i stycken.)
Foto: Cato Lein. Mixning: Ulf Grünbaum. Översättning: Jean Hessel/Paula Grossman

#75: Lea Gleitman

- Sen så kom Kristallnatten. Jag var på väg till skolan och en polis sa till mig att gå hem:
"Det finns ingen skola idag."
Jag tänkte bara att det kunde jag inte göra, för mamma skulle inte tro mig att det inte fanns någon skola. Jag försökte gå förbi honom men han stoppade mig. Jag gick hem och berättade för mamma att det inte var någon skola idag.
"Gå och köp lite bröd."
Jag gick till butiken. Mittemot låg synagogan. Det var fullt av folk och när jag skulle köpa bröd sa tanten:
"Jag säljer inget bröd till judar."
Ingen annan i affären sa någonting. Så jag gick ut igen, säger Mirjam Pollin. 
Foto: Cato Lein
Mirjam Pollin är född 1928 i Breslau, Tyskland. Inspelat den 6 juni 2018.

#78 Mirjam Pollin

- Jag hade min lilla kusin Benzi bredvid mig. Han hade ont i huvudet och var trött. Han var otroligt nedgången av den långa resan, utan mat och utan vatten, säger Bela Czitron.
"Den som inte orkar gå ska ställa sig vid sidan om, så blir ni hämtade av en buss", sa Mengele.
Jag sa till Benzi att sätta sig där, eftersom han knappt kunde stå på benen. Det var det sista jag såg av min kusin. Jag skickade honom till döden.
Kan man verkligen säga så?
- Absolut. Han kunde ha överlevt, precis som jag överlevde. 
Foto: Cato Lein

#79 Bela Czitron

- Det var ont om mat och då försökte några av oss barn smuggla in lite mat från utsidan in till Kielce getto. Att lämna gettot bestraffades med döden. En gång var jag ute och skulle hämta potatis eller bröd. Jag gick på gatan. Då kom två kristna pojkar på en cykel. Den ene cyklade, den andre satt på ramen. Han som satt på ramen kände mig och började skrika "Jude!". Den andre fortsatte att cykla. Först fick jag panik och tänkte börja springa. Men hade jag gjort det hade jag inte suttit här. I stället för att springa gick jag med vanliga steg in i en port. Sen sprang jag över en gård, hoppade över ett staket och klarade mig. Det var mycket nära att han blivit min död, den där jädra grabben. Efter den gången vågade jag inte smuggla något mer, säger Stefan Zablocki.
Stefan Zablocki är född 1930 i Łódź, Polen. Inspelat den 26 juni 2018.

#80 Stefan Zablocki

- Jag förstod att jag måste ut från baracken. Genom porten gick det inte, för där stod en vakt. I mitten av baracken fanns öppna fönster i taket. Jag frågade om det fanns någon som ville hoppa ut med mig, men ingen vågade. Jag fick ändå hjälp att komma upp till en träbalk så att jag kunde häva ut mig till taket. Banditen som vaktade ingången upptäckte inte mig. Det hade börjat skymma. Jag hoppade ner från taket. Jag visste att det gällde livet. Jag såg gaskamrarna, säger Kiwa Zyto. Han var tolv år gammal. Foto: Cato Lein
Kiwa Zyto är född 1932 i Kielce, Polen. Inspelat den 26 juni 2018.

#81 Kiwa Zyto

- Jag lever hellre i Sverige där jag inte är född och betraktas som en främling än i Ungern, där jag är född och ändå betraktas som en främling, säger Judit Ljungberg Miklos.
- Mamma skaffade falska papper till mig från en protestantisk präst och lånade papper till sig själv från en kristen barndomsvän. Jag blir reformert och får namnet Eva Szabo, mamma katolik med namnet Cornelia Oravik. Först bodde vi hos en kristen vännina till mamma. Vi var där ett par veckor och vi måste vara tysta. Vi gick inte ut. Vi fanns inte. Det var sommar och jag tyckte det var hemskt att inte få gå ut. Plötsligt en dag säger min mamma till mig: "Kamma dig och tvätta händerna."
Den dagen fick jag gå ut på en promenad och då fanns vi plötsligt.
Foto: Cato Lein

#82 Judit Ljungberg Miklos

- Vi reste från Krakow till Tarnow, till en stor skog. Vi kom med åtta, tio vagnar. Jag var åtta, nio år. Vi slog upp våra tält. Jag och några andra barn blev tillsagda att samla ihop pinnar och ved för att göra upp eld. Vi gick in i skogen, vi var två pojkar och två flickor. Då fick vi höra en lastbil. Vi la oss ner på marken för att inte bli upptäckta. Vi såg att det var tyskarna som hade kommit. De samlade upp alla i lägret, bland annat min mamma och pappa. De tog våra hästar också. Det enda de lämnade var vagnarna. De körde iväg med alla, 70 personer, varav cirka 30 var barn. De sköts och kastades i en massgrav, säger Wicia Mutto. Foto: Cato Lein

#83 Wicia Mutto

- Min mor var väldigt ivrig på att vara assimilerad. Vi var judar, men det var lite hemligt, sådär. Man skulle inte prata öppet om det. Portvaktens son, som lekte med min bror, sa att alla judar borde hängas i närmaste träd. Min bror kom upp och berättade glatt det här och först då fick han veta att han var jude, säger Hellis Sylwan.
Foto: Cato Lein.

#85 Hellis Sylwan

- De tog pappa till ett arbetsläger. tillsammans med alla andra män i Chrzanów. Jag har aldrig fått honom tillbaka. Jag fick senare höra vad som hände pappa. I lägret fanns en tandtekniker. Han hjälpte pappa ta ut en en guldplomb för att kunna byta till sig en brödbit. Pappa dog senare under dödsmarschen till Bergen-Belsen, säger Debora Katina.
- Vi fick flytta till gettot i Chrzanów. Där fick jag jobba i en shop och sydde uniformer till tyska armén. Min uppgift var att sy i knappar. Jag var tretton år gammal, säger Debora Katina. Foto: Cato Lein

# 86 Debora Katina

- Min erfarenhet via pappa bidrar till mitt engagemang för utsatta människor. När Sverigedemokraterna säger att de vill skicka hem flyktingarna, då tänker jag att det kunde ha varit min familj! Jag kan aldrig acceptera SD:s människosyn, det finns inga förmildrande omständigheter. Varje jude som röstar på SD har jag noll förståelse för, säger Lena Posner-Körösi.
Foto: Cato Lein

#36 Lena Posner-Körösi - Andra generationen

Lyssna när som helst, var som helst

Andra podcasts som du kanske gillar...