Eva har förlorat sin treåriga dotter i en olycka och försöker nu samla tillräckligt med mod för att avsluta sitt eget liv. Under tiden följer hon sina dagliga rutiner med målet att aldrig, aldrig låta det vara tyst. Med lurarna i öronen fortsätter hon att gå till jobbet - där ingen vet vad som har hänt - fortsätter att heja på grannarna, fortsätter att handla sin mat, fortsätter att dricka sitt kaffe.

Men en dag kommer Evas granne Monika i hennes väg. Med sin spontana livsglädje och färgstarka personlighet stör hon Evas planer och en ofrivillig vänskap börjar spira. Monika styr sitt eget liv, tar för sig, ber inte om ursäkt. Monika backar inte för sorgen när alla andra gör det. För Monika verkar livet vara en sådan självklarhet ...eller?