De vises sten

"Det ligger ett hus vid rue de Paris i Douai vars utseende, inre planering och detaljer bättre än något annat har bevarat den gamla flamländska byggnadsstil som så naturligt ansluter sig till det patriarkaliska levnadssättet i denna landsända; men innan jag närmare beskriver det, bör jag kanske i författaryrkets intresse fastställa det nödvändiga i vissa didaktiska utredningar trots att de uppväcker protester hos okunniga och glupskt otåliga läsare som vill ha sinnesrörelser men slippa förutsättningarna för dem, läsare som vill ha blomman utan att sätta fröet, barnet utan att först vara havande."

De vises sten (1834) tog med Balzacs mått mätt förhållandevis lång tid att färdigställa, den är daterad "juni-september 1834", men det bör påpekas att han samtidigt och på en enda månad (september 1834) fullbordade en annan stor roman, Pappa Goriot. Balthazar Claes i De vises sten är inte besatt av penningbegär utan av en forskarlidelse som slukar pengar, en passion för kemin som stegras allt mer. Den fixa idé som behärskar honom är tron på att det slutligen ska lyckas honom att upptäcka ett slags grundämnenas grundämne, "det absoluta". För denna "jakt på det absoluta" offrar han allt.

© 2015 Norstedts (Rafbók): 9789113058726

Þýðendur: Eddy Gjötterberg

Útgáfudagur

Rafbók: 1 juni 2015