Otroligt att så många ger boken dåligt betyg. Brobyggarna var en bok, om man vill läsa den igen så är det bara och plocka fram den ur hyllan och börja läsa från början, eller? Jag är född 68 och kvinna. Jag uppskattade historien, språket och den annorlunda berättarstilen. Berättarrösten är helt perfekt för historien. Lugn och behaglig, känns okonstlad. Så många intressanta inblickar i hur kvinnor hade det på den tiden och insikten om vilken fantastisk utveckling vi stått för i Sverige sedan dess. Men som sagt det är inte Brobyggarna utan den här boken heter Äkta Amerikanska jeans och är en suverän fortsättning i serien. Tar upp tystnaden efter förintelsen och den information som var något som saknades tom när jag gick i skolan på 70-talet. Den tar också upp de olika klasskillnader som fanns och hur svårt det var att alltid försöka vara fin. Alla historiska ögonblick tillför också mycket och man förstår tex vilken världshändelse det var med Ingemar Johanssons erövring av tungviktstiteln i boxning. Den vinst som satte Sverige på kartan så att det pratas om det än idag när man är i USA.

Jag hade så höga förväntningar, men...denna bok handlar om Kronologiska sportresultat och inte om människorna Lauritsen. Killarnas syn på tjejerna och *** ger en poäng, den skildringen av språket, beteendet och rädslorna är bra.

Bra bok men inte den bästa i denna serie då mycket var upprepning på tidigare verk tre stjärnor är mitt betyg

Jättedålig enligt min mening, har tyckt om de övriga i serien men denna var oerhört tjatig och enahanda och för lik Ondskan som ändå var bra.

Nej tyvärr. Den här håller inte som de första böckerna i serien. Långtråkig, mest en massa händelser som kastas upp gör att man ska veta när i tiden det sker. Vill ha familjeberättelsen och inte en historielektion utan att berätta så mycket kring själva historien.

Han har. Tappat det

Inte alls i samma klass som föregående!

Med den här boken verkar författaren ha fastnat, berättelsen blev med ens tunn och seg, inte alls lika fängslande som i de tidigare böckerna, synd!

Nja. Förstår att vissa saker är tidstypiska o att en sa så då, men jag tycker ändå inte det generösa bruket av N-ordet om svarta, är berättigat. Första gångerna för att sparka tillbaka oss till den tidens anda köper jag. Allt för många o långa beskrivningar av somliga händelser medan andra betydligt intressantare hafsades över utan att få nån ytterligare förklaring.

Känns inte som en bok i den bra Norge-serien... Mer en biografi av författaren. Dock trevlig läsning o många igenkännande minnen från en som är gödd på 40 -talet,