Pladdrig uppföljare till ”Normala människor” känns mer som ett ofärdigt filmmanus. Tänkte sluta lyssna efter halva boken men fortsatte, långtråkig.

En härlig och avspänd berättelse om livet som det kan vara.

En dialogdriven roman om komplicerade relationer. Flera stycken i boken består av e-postmeddelanden mellan de två huvudkaraktärerna. Dessa delar är skrivna åt det akademiska och högtravande hållet i essästil. Men speglar huvudpersonerna karaktärer och låter läsaren lära känna dem

Tungfotat och pretentiöst språk. Mina tankar bara glider iväg och hittar inget av intresse i boken. Så tack och adjö till denna författare.

Kunde blivit några bra essäer istället för en halvdan roman. Handlingen och karaktärerna är återanvända från hennes tidigare romaner och engagerade inte mig denna gång tyvärr, och förmodligen inte författaren heller. Det känns som om det hon egentligen ville skriva om finns i huvudkaraktärernas mailkonversationer, men att hon kände sig tvungen att förpacka budskapet i romanform. Jag orkade bara ta mig igenom halva boken, så jag kanske har missat poängen helt 🙂

Tråkig och babblig. Jag vet inte vad jag lyssnar på. Älskar sally rooneys andra böcker men när jag lyssnar på denna zoonar jag ut totalt. Tyvärr. Minns aldrig något när jag ska fortsätta läsa om vad som tidigare hänt och måste backa. Mycket besviken. Det är massa för mig lösryckta historier och jag fattar inte vem som är vem då ingen karaktär är särskilt minnesvärd. Jag ville verkligen gilla denna bok!!

Fascinerande och känslig. Tyckte mycket om den.

Underbar

Det är ren dygna!

Näe. Förvänta dig inte att den ens ska komma i närheten av Normal People. Tråkig och fem stjärnor till mig som lyssnade klart, nästan 11h bok. Bra uppläsare alltså men trist innehåll om lite för vanligt vardagsliv och vanliga relationer.