App Store

Google Play

SE - Details page - Device banner - 894x1036

Kliv in i en oändlig värld av stories

Lyssna när som helst, var som helst

Överlevarna - röster från Förintelsen

Producent: Bernt Hermele, https://bernthermele.se
Boken "Överlevarna - röster från Förintelsen" (Ordfront, 2019). https://www.adlibris.com/se/bok/overlevarna-9789177750529

Podden har finansieras av bl. a. Statens Kulturråd, Palmefonden, Helge Ax:son Johnson Stiftelse, Annika och Gabriel Urwitz´Stiftelse och bokförlagen Lind & Co och Ordfront.

Överlevarna

- Jag har inga föräldrar, inga släktingar. De är förintade. Jag är svensk och judinna. Jag lever i Sverige och var gift med en svensk, en riktig "svenne", han hette Sven (skrattar). För Sverige går jag i elden. För Sverige! Jag börjar gråta, jag kan inte tala om sådana saker. Sverige var som en räddningsplanka. När jag kom från Bergen-Belsen till Sverige, kom jag till ett fritt ställe, (gråter). Med alla makter ni har kan ni inte föreställa er vad som försiggick i Bergen-Belsen, säger Berta Andersson.

#101 Berta Andersson

Paula Nissenkorn berättar om sitt liv, tiden i Karlstad och Stockholm. Inspelat 29 januari 2023.

Paula Nissenkorn 1927-2025, del 2

"Svälten i Auschwitz var så svår att vi grät mer än vad vi åt., för ett grässtrå slog man ihjäl varann. Jag förlorade hela min familj, mamma pappa, min syster och bror. Det var min gråt hela livet: varför jag? Jag vill inte berätta mer, mitt hjärta tål inte mer."
Ester Miska, född 1923. Inspelat den 12 sept.
Foto: Cato Lein
Ljudbearbetning: Tobias Kessler

#5 Ester Miska

Varför vill du dokumentera de här historierna från kriget i ord och bild?
- Det är för att jag är en sådan dålig jude, säger Georg Sessler och skrattar.
Foto: Cato Lein

#89 Georg Sessler

- Oss tog de till Ravensbrück och sen till Belsen, där vi befriades av engelsmännen. Mamma och jag var utmärglade. Jag hade feber. Mamma kom till mig med en tallrik soppa, men jag ville bara dricka vatten och te. I stället åt mamma upp soppan. Hon dog av fettet, säger Estera Jablonski.
Foto: Cato Lein

#103 Estera Jablonski

- Jag hade legat tre dygn i britsen när jänkarna befriade mig. Jag var 16 år och vägde 25 kilo. Jag kunde inte stå på fötterna. De tog mig till ett sanatorium i Davos. Där fick jag stanna i tre år, säger Nikolaus Grüner. Foto: Cato Lein

# 105 Nikolaus Grüner

- Min far gömde sig, men grannarna lockade fram honom med en lögn. Han kom fram. Då dödade de honom. En katolsk lärare sa till mig: "Vill du leva? Åk! Vill du dö? Stanna här!", säger Perla Figur.
Foto: Cato Lein

#109 Perla Figur

- Från Ravensbrück togs vi först till Malmö. Sen fick jag hämta krafterna i Lund ett par veckor. Det kom en ungersk präst och hälsade på. Han kom fram till mig, men höll avståndet för att inte bli smittad. Han började prata ungerska med mig.
"Men ni ser ju rätt så bra ut."
"Ser vi bra ut? Hur ser då de dåliga ut?"
Jag vägde 31 kilo, säger Judith Federmann. Foto: Cato Lein

#111 Judith Federmann

- Vi bodde i ett hus, markerat med en Davidsstjärna, tillsammans med morfar. En dag i början på november 1944 kom en skara pilkorsare in i huset. De beordrade alla män ner på gården. De sköts direkt där utanför. När huset skulle tömmas så såg mamma morfar ligga där i sin blodpöl. Mamma täckte mig med sin kappa, så att jag slapp se, säger Robert Neufeld.

#113 Robert Neufeld

- När tyskarna ockuperade 9 april 1940 då var jag tre och ett halvt år. Jag kommer ihåg den dagen tydligt. Tyskarna kom in över Köpenhamn med stora tunga transportflyg som de spred flygblad ifrån till befolkningen. Vi skulle vara lugna, inget ont skulle ske, de kom för att beskydda oss. Vi stod ute på gatan och kunde inte förstå, vi visste inte att det var tyskarnas erövring av vårt land, säger Jytte Israel.
- När vi skulle lämna Sverige och åka tillbaka till Danmark kom det en massa folk till järnvägsstationen för att ta farväl. Jag fick en Pippi-bok från min svensklärare, fröken Svensson. Jag har fortfarande kvar boken, säger Jytte Israel.

#115 Jytte Israel

- Jag har haft en lycklig och skyddad uppväxt. Som vuxen har jag känt mig glad och harmonisk. Jag har funderat på hur mina föräldrars öde påverkat mig, något som jag fortfarande funderar på. Nyligen gick jag med i Föreningen Förintelsens Överlevande, säger Ruth Jacoby.

#27 Ruth Jacoby - Andra generationen

Lyssna när som helst, var som helst

Andra podcasts som du kanske gillar...