App Store

Google Play

SE - Details page - Device banner - 894x1036

Kliv in i en oändlig värld av stories

Lyssna när som helst, var som helst

Överlevarna - röster från Förintelsen

Producent: Bernt Hermele, https://bernthermele.se
Boken "Överlevarna - röster från Förintelsen" (Ordfront, 2019). https://www.adlibris.com/se/bok/overlevarna-9789177750529

Podden har finansieras av bl. a. Statens Kulturråd, Palmefonden, Helge Ax:son Johnson Stiftelse, Annika och Gabriel Urwitz´Stiftelse och bokförlagen Lind & Co och Ordfront.

Överlevarna

Varför vill du dokumentera de här historierna från kriget i ord och bild?
- Det är för att jag är en sådan dålig jude, säger Georg Sessler och skrattar.
Foto: Cato Lein

#89 Georg Sessler

Paula Nissenkorn berättar om sitt liv, tiden i Karlstad och Stockholm. Inspelat 29 januari 2023.

Paula Nissenkorn 1927-2025, del 2

"Svälten i Auschwitz var så svår att vi grät mer än vad vi åt., för ett grässtrå slog man ihjäl varann. Jag förlorade hela min familj, mamma pappa, min syster och bror. Det var min gråt hela livet: varför jag? Jag vill inte berätta mer, mitt hjärta tål inte mer."
Ester Miska, född 1923. Inspelat den 12 sept.
Foto: Cato Lein
Ljudbearbetning: Tobias Kessler

#5 Ester Miska

”På grund av undernäring och sjukdom hade jag inte vuxit på tre år. Från det jag var nio år till det jag var tolv gick jag i samma skor.” Foto: Cato Lein. Inspelat 6 september 2017.

Avsnitt 20: Hania Rosenberg

- Min mormor Dina Fischer var en fantastisk kvinna med stor mage som skrattade jämt. Fastän jag bara var fyra år kan jag fortfarande känna värmen från hennes mage när jag satt i hennes knä. Hon skickades till Tyskland. Jag tänker ofta på vad hon tänkte när hon gick in i gaskammaren, säger Harriet Isaksen Borg. 
- I november 1942 kom nazister - tyska och norska - och tog fars affär. Jag satt på disken i affären och sa till tyskarna: "Ni får inte ta min far!" En av tyskarna hade tårar i ögonen, enligt min mor. Alla judiska män i Trondheim greps, alla utom min far, säger Harriet Isaksen Borg.
Foto: Cato Lein

#88 Harriet Isaksen Borg

Vad vet du om din bakgrund?
- Jag vet att jag heter Erika i förnamn. Jag är troligen född 1943, i Nitra, i Tjeckoslovakien. Jag vet inte mitt efternamn eller födelsedatum. Jag vet inte vilka mina föräldrar var. Jag har ägnat 25 år av mitt liv att ta reda på vem jag är, säger Erica Josefson. Foto: Cato Lein

#90 Erica Josefson

- I slutet av 1938 vaknade jag en morgon av att det kom hem två män. Pappa stod i badrummet och rakade sig. De tog min pappa därifrån. Jag var fyra och ett halvt år gammal, säger Renate Josefsberg.
Ett annat minne är när jag sitter med mormor Sabina i köket och någon ropar "Mutter, Mutter!". Då sprang vi ut på gården och då hade mamma hoppat. Hon var blodig. En snäll människa tog mig i handen och så gick vi därifrån. Mamma stod inte ut med att de hade tagit pappa. 
Foto: Cato Lein

#91 Renate Josefsberg

- Pappa arresterades av pilkorsarna och fick ligga på ett golv i tre veckor. Jag har en förnimmelse av att jag, ett år gammal, ligger på rygg på mina föräldrars säng. Då plötsligt kommer ett väsen in genom badrumsdörren in i mina föräldrars sovrum som jag blir rädd för. Det är min pappa, säger Judit Horvath -Lindberg. Foto: Cato Lein

#92 Judit Horvath-Lindberg

- När mamma väntade mig blev pappa inkallad till ett tvångsarbetsläger. Han fick veta att jag hade fötts, att jag var en flicka, han var med och valde namn, men han såg mig aldrig. Han försvann, säger Julianna Weiss.
Foto: Cato Lein

#93 Julianna Weiss

- Jag växte upp i Budapest, i en assimilerad judisk familj. Min mor var mån om att vi skulle tala tyska vid middagsbordet, säger Kate Vacz.
- I folkskolan sa skolkamrater "judesvin" och "judar ska vi hänga"
 till mig, Då var jag sex, sju år. Mamma förklarade att det är dumma människor. Jag blev mycket ledsen, säger Kate Vacz. Foto: Cato Lein

#94 Kate Vacz

- Efter Auschwitz hamnade jag i Holbeckshof, ett läger i Essen, Tyskland. I bland tog de ut oss till arbete. För det mesta var det ingenting, vi satt bara där och väntade. Man väntade på frihet. Man trodde inte på det, men man väntade i alla fall, säger Dina Haglund.
Har du haft mardrömmar?
- Ja, det är klart. När min son var bebis så skrek jag mer på natten än vad han gjorde.

#97 Dina Haglund

Lyssna när som helst, var som helst

Andra podcasts som du kanske gillar...