App Store

Google Play

SE - Details page - Device banner - 894x1036

Kliv in i en oändlig värld av stories

Lyssna när som helst, var som helst

Överlevarna - röster från Förintelsen

Producent: Bernt Hermele, https://bernthermele.se
Boken "Överlevarna - röster från Förintelsen" (Ordfront, 2019). https://www.adlibris.com/se/bok/overlevarna-9789177750529

Podden har finansieras av bl. a. Statens Kulturråd, Palmefonden, Helge Ax:son Johnson Stiftelse, Annika och Gabriel Urwitz´Stiftelse och bokförlagen Lind & Co och Ordfront.

Överlevarna

Varför vill du dokumentera de här historierna från kriget i ord och bild?
- Det är för att jag är en sådan dålig jude, säger Georg Sessler och skrattar.
Foto: Cato Lein

#89 Georg Sessler

Paula Nissenkorn berättar om sitt liv, tiden i Karlstad och Stockholm. Inspelat 29 januari 2023.

Paula Nissenkorn 1927-2025, del 2

"Svälten i Auschwitz var så svår att vi grät mer än vad vi åt., för ett grässtrå slog man ihjäl varann. Jag förlorade hela min familj, mamma pappa, min syster och bror. Det var min gråt hela livet: varför jag? Jag vill inte berätta mer, mitt hjärta tål inte mer."
Ester Miska, född 1923. Inspelat den 12 sept.
Foto: Cato Lein
Ljudbearbetning: Tobias Kessler

#5 Ester Miska

”På grund av undernäring och sjukdom hade jag inte vuxit på tre år. Från det jag var nio år till det jag var tolv gick jag i samma skor.” Foto: Cato Lein. Inspelat 6 september 2017.

Avsnitt 20: Hania Rosenberg

- Jag lever hellre i Sverige där jag inte är född och betraktas som en främling än i Ungern, där jag är född och ändå betraktas som en främling, säger Judit Ljungberg Miklos.
- Mamma skaffade falska papper till mig från en protestantisk präst och lånade papper till sig själv från en kristen barndomsvän. Jag blir reformert och får namnet Eva Szabo, mamma katolik med namnet Cornelia Oravik. Först bodde vi hos en kristen vännina till mamma. Vi var där ett par veckor och vi måste vara tysta. Vi gick inte ut. Vi fanns inte. Det var sommar och jag tyckte det var hemskt att inte få gå ut. Plötsligt en dag säger min mamma till mig: "Kamma dig och tvätta händerna."
Den dagen fick jag gå ut på en promenad och då fanns vi plötsligt.
Foto: Cato Lein

#82 Judit Ljungberg Miklos

- Vi reste från Krakow till Tarnow, till en stor skog. Vi kom med åtta, tio vagnar. Jag var åtta, nio år. Vi slog upp våra tält. Jag och några andra barn blev tillsagda att samla ihop pinnar och ved för att göra upp eld. Vi gick in i skogen, vi var två pojkar och två flickor. Då fick vi höra en lastbil. Vi la oss ner på marken för att inte bli upptäckta. Vi såg att det var tyskarna som hade kommit. De samlade upp alla i lägret, bland annat min mamma och pappa. De tog våra hästar också. Det enda de lämnade var vagnarna. De körde iväg med alla, 70 personer, varav cirka 30 var barn. De sköts och kastades i en massgrav, säger Wicia Mutto. Foto: Cato Lein

#83 Wicia Mutto

- Min mor var väldigt ivrig på att vara assimilerad. Vi var judar, men det var lite hemligt, sådär. Man skulle inte prata öppet om det. Portvaktens son, som lekte med min bror, sa att alla judar borde hängas i närmaste träd. Min bror kom upp och berättade glatt det här och först då fick han veta att han var jude, säger Hellis Sylwan.
Foto: Cato Lein.

#85 Hellis Sylwan

- De tog pappa till ett arbetsläger. tillsammans med alla andra män i Chrzanów. Jag har aldrig fått honom tillbaka. Jag fick senare höra vad som hände pappa. I lägret fanns en tandtekniker. Han hjälpte pappa ta ut en en guldplomb för att kunna byta till sig en brödbit. Pappa dog senare under dödsmarschen till Bergen-Belsen, säger Debora Katina.
- Vi fick flytta till gettot i Chrzanów. Där fick jag jobba i en shop och sydde uniformer till tyska armén. Min uppgift var att sy i knappar. Jag var tretton år gammal, säger Debora Katina. Foto: Cato Lein

# 86 Debora Katina

- I samband med Anschluss stängdes skolan ett par dagar. När vi kom tillbaka var de judiska lärarna ersatta av tyska lärare. Vi instruerades att resa oss upp och säga "Heil Hitler" när läraren kom in. Men vi judiska eleverna skulle bara stå upp och vara tysta, säger Cecilia Granquist.
Foto: Cato Lein

#87 Cecilia Granquist

- Min mormor Dina Fischer var en fantastisk kvinna med stor mage som skrattade jämt. Fastän jag bara var fyra år kan jag fortfarande känna värmen från hennes mage när jag satt i hennes knä. Hon skickades till Tyskland. Jag tänker ofta på vad hon tänkte när hon gick in i gaskammaren, säger Harriet Isaksen Borg. 
- I november 1942 kom nazister - tyska och norska - och tog fars affär. Jag satt på disken i affären och sa till tyskarna: "Ni får inte ta min far!" En av tyskarna hade tårar i ögonen, enligt min mor. Alla judiska män i Trondheim greps, alla utom min far, säger Harriet Isaksen Borg.
Foto: Cato Lein

#88 Harriet Isaksen Borg

- Jag hamnade i Neuengamme, utanför Hamburg. Röda Korset kom med de Vita bussarna, men de räddade bara de skandinaviska fångarna. Vi fick inte följa med. Vi försökte, men det gick inte.
Vakterna körde oss till Bergen-Belsen, men det var fullt. I stället hamnade vi i Flensburg i Tyskland. Där körde de oss till ett fartyg i hamnen. Meningen var att de skulle sänka fartyget och dränka oss. Men det blev aldrig så. Röda Korset kom i stället. Först var de ovilliga att ta oss eftersom vi var tyskar, men när de förstod att vi var tyska judar fick vi åka med till Sverige, säger Edgar Cohn.
Foto: Cato Lein

#98 Edgar Cohn

Lyssna när som helst, var som helst

Andra podcasts som du kanske gillar...