Som andra sagt är boken tjatig och upprepande. Har man, som jag gjort, läst föregångarna i serien så upplevs den troligen än mer tjatig. Jag ger upp denna ältande boksvit nu. Jag orkar inte med ett till ”Förlåt”, ”Bärnstensfärgade ögon” eller namnet Eva igen. Trist, då jag själv heter just Eva . 🤓

Otroligt gripande!

(Otroligt upprepande och "tjatig"), men jag tror det kan finnas en tanke med det, där läsarna som inte vart med om något som Lotta och att det verkligen ska bli en förklaring om hur man tänker, känner och mår. Att dom som ej vart med om ett sådant missbruk verkligen ska förstå vad det gör med en. Men som sagt, det är vad jag tror. Vi i missbruk som skulle vilja berätta våran resa och historia vill nog också beskriva det så, så att människor utan missbruk eller människor med anhöriga/vänner verkligen kan förstå oss.. Grejen med Samuel är trygghet. Samuel är kärlek, Samuel är heroin för henne, Samuel har heroin, Samuel och heroin är kärlek + kärlek som inte blir annat än trygghet och kärlek. Samuel är den som förstår och finns där, i alla väder, vindar och storm. Deras lycka är den riktiga lyckan i deras värld, och den lyckan är otroligt sorlig för dom..

Rätt tjatig och seg men den har ändå något som gör att jag vill lyssna klart, och lyssna på nästa.

Så upprepande!

Väldigt tjatig och upprepande av ord och samma meningar. Ganska tröttsam, men ändå vill jag lyssna vidare. Det finns värme, omtanke och känsla i berättelsen. Jag vill veta hur det går. Uppläsaren är fantastiskt bra.

Gripande men också tjatig bok men mycket upprepningar

Undrar hur många förlåt som sägs i boken. Lite tjatig. Jag ska ge nästa bok en chans.

Håller med om att boken är seg och tjatig. Tyckte att den saknade handling på nåt konstigt sätt. Men ändå ok. Har för mig att nästa bok blir bättre (läst för länge sen)

3:e boken och det är samma ältande om samma saker...något tjatig! Dåligt uppläst, då hon lägger betoning på fel ord.