Tänk om religionerna kunde bara avvecklas.

Simone de Beauvoir är en skicklig berättare med stor närvaro.

Sylvie berättar om sina känslor, så jag kan på något vis förstå att de finns där men jag känner dem inte. Föremålet för hennes kärlek, Andrée, tar mer och mer över som huvudperson, fastän Sylvie är berättare är det Andrée som är i fokus. Det är hennes lycka och olycka som verkar uppta hela Sylvies liv.Det finns någon slags distans i språket, kanske är det översättningen eller så är det bara att jag inte riktigt klickar med Simone de Beauvoirs sätt att skriva på, jag behöver läsa nåt mer av henne för att kunna avgöra det.Men det är en helt okej läsupplevelse, det finns tillfällen som jag uppskattar, fina stunder eller när de reflekterar över sin tro/icke-tro exempelvis. Kanske var det bara dålig tajming för mig att läsa denna under en period då jag hade svårt att engageras av den.