Sorglig berättelse, men hur godtrogen kan man vara?

Den här boken fick mig att helt förlora den stora respekten jag hade för Cathy Glass. Jag har alltid undrat hur hon kan ha så oändligt mycket tålamod och empati. Och hur hon har styrkan och modet att utsätta sina egna barn för sån ångest, sömnlöshet, trakasserier och hot, genom att ta in skadade barn i deras hem. Nu förstår jag äntligen: Hon är faktiskt lite enfaldig.Första kapitlet tänker man "Jaha, det måste vara ******". Vem som helst hade misstänkt det om de (precis som Kathy) har hört talas om ****** innan. Men nej... varannat kapitel visar helt uppenbara ledtrådar på ******, som Kathy bara ignorerar. Faktum är att hon SLÄNGER bevisen! Till och med kontaktpersonen förstod att Kathy borde sparat bevisen.Man blir bara förbannad av denna bok, i och med att barn lidit helt i onödan och kunde ha fått permanenta skador. Hoppa över den om du vill fortsätta ha respekt för Glass.

Jag förstår faktiskt inte hur vissa i kommentarerna påstår sig förlorat förtroende för Cathy pga denna bok? Såklart målas bevisen upp som ”självklara” i boken, men att leva i det dag och natt under en lång tid är annat än att sammanfatta allt i några kapitel. Blir rent av förbannad på vissa av kommentarerna här. Cathy har räddat så många barn men efter EN bok där folk anser sig veta bättre än henne själv, så ändrar alla uppfattningen om henne. Det är en gripande historia precis som alla andra. Att läsa en sammanfattning och att leva en vardag är två helt skilda saker och absurt hur man kan påstå att Cathy gjort ett dåligt jobb efter att man läst några sammanfattade kapitel!/Anna 19 år och chockad över alla självgoda kommentarer

Den sämsta av dom alla.

Verkligen inspirerande och hjärtevärmande och samtidigt förkrossande att höra om alla livsöden dessa små barn har varit med om.

Lite tradig bok.

Bra

Alla hennes böcker är bra

Alltid spännande och skrämmande att höra dessa böcker, om hur hemska en del föräldrar kan vara och hur ologiskt det funkar inom socialtjänsten när det kommer till barns säkerhet. Dock var denna boken mer som rabblade av händelser och inte lika mycket av samma känsla som i andra böcker av Glass. Bra uppläsare.

Som många andra blev jag väldigt konfunderad över recensionerna av denna bok. Har ju lyssnat på de andra böckerna och är så imponerad över Cathys engagemang. Jag kommer förklara boken och handlingen lite mer så ni som inte vill veta, läs inte vidare.2 syskon blir omhändertagna av socialen efter åtskilliga besök till sjukhuset. Det är när lille Kit bryter armen som det slås larm. Barnen har, enligt mamman allergier och kräks. De får inte umgås med andra barn för då kan de bli sjuka, ändå är barnen det ofta. De kräks också.Redan här borde man ju misstänka MBP men inte ens när barnen kräks efter umgänget med föräldrarna misstänker man det. Till slut uppdagas äntligen sanningen om mammans psykiska sjukdom och vad hon gjort mot barnen. Men slutet ger en liten bitter smak i munnen med tanke på Lilla hjärtat, Esmeralda.