'I slutändan borde människan inte fråga vad meningen med livet är, utan snarare inse att det är hon själv som frågas.'

Detta är en av de slutsatser som Viktor E. Frankl drar i logoterapin, den analysform som han utvecklade utifrån tre års erfarenhet som fånge i koncentrationsläger. Det var önskan om att sprida sina teorier som gav honom meningen med livet, som enligt honom själv gjorde att han överlevde under de mest omänskliga förhållanden. Logoterapin framhäver viljan till mening som människans främsta drivkraft i motsats till Freuds vilja till lust och Adlers vilja till makt. Den bygger på den moderna existentialismen som baseras på människans fria val och ansvar, snarare än att uppfatta det som mekaniskt, som förutbestämt av arv och miljö.

Logoterapin, som i dag utövas på många kliniker över hela världen, beskrivs klart och tydligt i bokens andra hälft, medan den första delen beskriver Frankls erfarenheter som fånge i koncentrationsläger - en omskakande beskrivning, inte minst på grund av den nyktra och analytiska framställningen.

Livet måste ha mening (Ttrotzdem Ja zum Leben sagen) är en av de få böcker som konstant har funnits på marknaden sedan utgivningen 1947. Den har blivit omtryckt i många upplagor och på biblioteken står man fortfarande i kö för att låna den. Den säljs över hela världen i miljonupplagor och är listad som en av de tio mest inflytelserika böckerna i USA.