Pojkarna satt tysta, medan farbror Johan talade. Motorljudet rusade bort i vindstötarna. Lasse och Klas kände sig illa till mods vid tanken på att göra ett besök vid gruvorna nattetid. Och deras mod sjönk ytterligare då farbror Johan fortsatte sin monolog. "När jag var pojke, fanns det berguvar vid Rings gruvor. De finns inte där nu, vad jag vet. Sägnen ville ha det till att det var de gruvdödas själar som inte fick ro utan var dömda att i berguvars skepnad klaga under mörka nätter. Om ni har hört hur berguven låter, så kan ni nog förstå att folktron har fått näring. Det är ett dovt oh-oh, klagande, klanglöst och besynnerligt."